Livet ett nytt försök
Man vill inte känna som man gör, man vill inte
såra de som bryr sig.
Men hjärtat säger att det inte finns någon annan utväg,
men hjärnan vägrar att lyssna.
Vem ska man lita på, ska man våga tro på att det blir bra.
Ska man våga ge livet ett nytt försök, en chans till
att bli lycklig igen.
Finns det hopp, finns det lycka att finna.
Tårarna rinner, men en axel finns att luta sig mot.
Själen är död, men hjärtat slår ännu hårt.
Hur kan man skratta när allt känns så hopplöst.
Hur kan man le när man krossas om och om igen.
Har man inte haft nog med tårar i livet,
nog med smärta och brustna drömmar.
Finns det någon lycka när tårarna rinner.
Torkar man tårarna och öppnar ögonen
ser man den själ som axeln tillhör.
Man ser värme i ögonen på den som får en att skratta.
Då vet man att livet alltid är värt ett nytt försök,
hur jobbigt det än ser ut.
Skriven av: Annette Arnesson 8/12 2010
onsdag 8 december 2010
torsdag 2 december 2010
När inget kan krossa en....
Likt en maskros
Som en maskros genom allt du blommar ut.
Inget kan stoppa dig från att leva.
Inget är starkt nog att hålla dig nere under marken.
Du har det tufft och ingen vill ha dig.
Ingen tycker om dig och vill ha dig i sin närhet.
Men många måste erkänna att du är fin trots allt.
Du strålar som solen och delar med dig av dig själv.
Folk kan krossa dig, trampa på dig men du blommar ändå upp igen.
Många har försökt, men ingen har lyckats förstöra din lyster.
Barn älskar dig, dom ser dig för det du är.
En vacker skapelse som sprider sin glädje.
Skriven av: Annette Arnesson 2/12 2010
Som en maskros genom allt du blommar ut.
Inget kan stoppa dig från att leva.
Inget är starkt nog att hålla dig nere under marken.
Du har det tufft och ingen vill ha dig.
Ingen tycker om dig och vill ha dig i sin närhet.
Men många måste erkänna att du är fin trots allt.
Du strålar som solen och delar med dig av dig själv.
Folk kan krossa dig, trampa på dig men du blommar ändå upp igen.
Många har försökt, men ingen har lyckats förstöra din lyster.
Barn älskar dig, dom ser dig för det du är.
En vacker skapelse som sprider sin glädje.
Skriven av: Annette Arnesson 2/12 2010
onsdag 6 oktober 2010
Nu har det varit dåligt med uppdatering, men här kommer en liten dikt iaf. =)
Dina dagar
Dagen kom och nattens bekymmer kändes avlägsna.
Nu fanns ingen återvändo, inget att gå tillbaka till.
Ingen värme som väntade när man öppnade dörren.
Inget godmorgon när man vakande på morgonen.
Inget godnatt innan man somnade i den ensamma sängen.
Nu fanns bara nuet och livet som man själv styrde över.
Livet som man själv valde hur man ville spendera.
Hur dagarna och nätterna skulle se ut, ensamma eller delade.
Glada eller ledsna, tomma eller meningsfulla.
Det fanns dagar man bara kunde sitta och lyssna på regnet när det öste ner utanför.
Det fanns dagar då man bara ville umgås med sin bästa vän.
Det fanns dagar man kunde unna sig själv, shoppa och njuta.
Det fanns även dagar då man vill ha någon nära,
någon att pyssla om.
Det fanns dagar man kände sig ensammast i världen.
Men det var ett liv man själv styrde i alla fall, ingen annan kunde bestämma åt en.
Valen man gjorde, gjorde man själv för att det kändes rätt just då.
Konsekvenserna fick man ta själv, man kunde inte säga att det
var någon annans beslut.
Men ron och lyckan man kände i kroppen var större än de stunder man kände sig ensam.
Dagar av skratt och vänner var fler, än dagar av familjens vardag.
Värmen man kände inom sig när man skrattar ihop
med en riktigt bra vän.
Glädjen man kände av alla vänliga och snälla ord som fanns omkring en gjorde gott.
Ett leende, ett ord, en kram eller bara en blick, det är allt som behövs för att göra skillnad.
Skriven av: Annette Arnesson 6/9 2010
Dagen kom och nattens bekymmer kändes avlägsna.
Nu fanns ingen återvändo, inget att gå tillbaka till.
Ingen värme som väntade när man öppnade dörren.
Inget godmorgon när man vakande på morgonen.
Inget godnatt innan man somnade i den ensamma sängen.
Nu fanns bara nuet och livet som man själv styrde över.
Livet som man själv valde hur man ville spendera.
Hur dagarna och nätterna skulle se ut, ensamma eller delade.
Glada eller ledsna, tomma eller meningsfulla.
Det fanns dagar man bara kunde sitta och lyssna på regnet när det öste ner utanför.
Det fanns dagar då man bara ville umgås med sin bästa vän.
Det fanns dagar man kunde unna sig själv, shoppa och njuta.
Det fanns även dagar då man vill ha någon nära,
någon att pyssla om.
Det fanns dagar man kände sig ensammast i världen.
Men det var ett liv man själv styrde i alla fall, ingen annan kunde bestämma åt en.
Valen man gjorde, gjorde man själv för att det kändes rätt just då.
Konsekvenserna fick man ta själv, man kunde inte säga att det
var någon annans beslut.
Men ron och lyckan man kände i kroppen var större än de stunder man kände sig ensam.
Dagar av skratt och vänner var fler, än dagar av familjens vardag.
Värmen man kände inom sig när man skrattar ihop
med en riktigt bra vän.
Glädjen man kände av alla vänliga och snälla ord som fanns omkring en gjorde gott.
Ett leende, ett ord, en kram eller bara en blick, det är allt som behövs för att göra skillnad.
Skriven av: Annette Arnesson 6/9 2010
fredag 13 augusti 2010
En nyskriven dikt...=)
Flod av tårar
Det är svårt att veta vem man ska lita på, svårt att lita på någon.
Det är svårt att veta vem som är ärlig och vem som bara bedrar.
Litade på fel, trodde det bästa när det egentligen bara var falskhet.
Litade på det man ville, men blev sviken ännu en gång.
Trodde på hoppet enda in i det sista,
men hoppat rann förbi som en flod av tårar.
Tårarna tog slut, och kvar fanns bara ett tomt hål,
ett hål av besvikelse.
Besvikelsen i rösten började höras, som en bitter tagg i allt man sa.
Taggen växte och blev en klo som slet sönder en inuti.
Falskheten kom förklädd i smicker och vänliga ord och
ville ha en ny chans.
Trodde att det bara var att komma tillbaka när det passade.
De sanna och äkta visade sig som en uppenbarelse
framför ens ögon.
Som en ring omfamnade de det tomma hålet och
fyllde det med värme.
Utanpå värmen hjälptes de åt att bilda ett skal,
ett starkt och vackert.
Det vackra skalet började leva, och den
varma kärnan levde inuti.
Värmen kunde tillslut nå ut genom skalet och
delas med andra.
Falskheten kom ännu en gång och uppvaktade
det nu så åter vackra skalet.
Men skalet var starkare denna gång och lät inte
falskheten under sin yta.
Visade att här fanns det ingenting kvar att hämta,
tilliten fanns inte kvar längre.
Det en gång sårade skalet kunde inte lita
på en bedragande falskhet.
Skalet blev starkare ju längre tiden gick,
med fler och fler erfarenheter.
Falskheten vågade aldrig närma sig skalet igen,
det var för starkt.
Och såg igenom all den oäkthet som försökte
förklä sig för att komma när.
Bara de genomäkta fick njuta i värmen av det vackra skalet.
Bara de som verkligen visat att de fanns där
i alla väder fick sola sig i glansen.
De falska fick leta vidare efter sorg och tårar,
där de kunde förklä sig och bedra igen.
Skriven av: Annette Arnesson 13/8 2010
Det är svårt att veta vem man ska lita på, svårt att lita på någon.
Det är svårt att veta vem som är ärlig och vem som bara bedrar.
Litade på fel, trodde det bästa när det egentligen bara var falskhet.
Litade på det man ville, men blev sviken ännu en gång.
Trodde på hoppet enda in i det sista,
men hoppat rann förbi som en flod av tårar.
Tårarna tog slut, och kvar fanns bara ett tomt hål,
ett hål av besvikelse.
Besvikelsen i rösten började höras, som en bitter tagg i allt man sa.
Taggen växte och blev en klo som slet sönder en inuti.
Falskheten kom förklädd i smicker och vänliga ord och
ville ha en ny chans.
Trodde att det bara var att komma tillbaka när det passade.
De sanna och äkta visade sig som en uppenbarelse
framför ens ögon.
Som en ring omfamnade de det tomma hålet och
fyllde det med värme.
Utanpå värmen hjälptes de åt att bilda ett skal,
ett starkt och vackert.
Det vackra skalet började leva, och den
varma kärnan levde inuti.
Värmen kunde tillslut nå ut genom skalet och
delas med andra.
Falskheten kom ännu en gång och uppvaktade
det nu så åter vackra skalet.
Men skalet var starkare denna gång och lät inte
falskheten under sin yta.
Visade att här fanns det ingenting kvar att hämta,
tilliten fanns inte kvar längre.
Det en gång sårade skalet kunde inte lita
på en bedragande falskhet.
Skalet blev starkare ju längre tiden gick,
med fler och fler erfarenheter.
Falskheten vågade aldrig närma sig skalet igen,
det var för starkt.
Och såg igenom all den oäkthet som försökte
förklä sig för att komma när.
Bara de genomäkta fick njuta i värmen av det vackra skalet.
Bara de som verkligen visat att de fanns där
i alla väder fick sola sig i glansen.
De falska fick leta vidare efter sorg och tårar,
där de kunde förklä sig och bedra igen.
Skriven av: Annette Arnesson 13/8 2010
onsdag 11 augusti 2010
Första dikten sen jag kom hem från Bulgarien, =) Kom ihåg att det är dikter jag skriver, inte en uppdatering av MITT liv....
Muren ska rivas
Mitt liv börjar idag, mitt liv mot slutet.
Mitt liv med vänskap, eller helt ensam.
Har ingen aning om vad som kommer efter detta.
Har ingen aning om vad som väntar runt nästa hörn.
Det enda jag vet är att jag måste ta detta steg i livet.
Ett stort steg för att leva, ett stort steg för att bli hel igen.
Det är inte lätt, det är inte något som är förhastat.
Tankarna snurrar och man vet varken in eller ut.
Man vet bara att detta måste få ett slut.
Det är nu eller aldrig, det går inte att dra ut på längre.
Tiden har gått och sämre och sämre har man mått.
Man vet att det är försent när man nått botten.
När man är så långt ner att man knappt vet hur
man ska kunna ta sig upp igen.
Ensamheten är större än någonsin, men det känns inte som
om det spelar någon roll, för det kommer bli bättre.
De som vill vara i ens liv och betyda något kommer att visa det.
De som vill finnas och stötta när det är som svårast kommer
att göra det, även om det blir jobbigt för dom själva.
Dom som inte bryr sig om någon annan än sig själv, kommer att
stå där en dag utan mig vid sin sida.
Mitt liv börjar nu, det är nu som stenarna ska flyttas,
nu som muren ska rivas.
Mitt liv är mitt och jag ska ta över det,
bestämma utan att någon ska göra
det åt mig, göra det som är bäst för att jag ska må bra.
Det som kommer spela någon roll är mina vänner,
familj och jag själv.
Har man en gång förtjänat min vänskap så har man den livet ut,
om man inte gör något mot mig som inte går att förlåta förstås.
Förlåtelsen är stor i mitt hjärta, men sorgen ännu större.
Om man kunde byta ut all sorg mot lycka och glädje.
Om man kunde dela lite av allt man känner med någon.
En stor sten skulle falla, ett sår skulle få försöka läka.
Ord är mitt vapen och tårar mina känslor,
sorgen är min kärna och leendet mitt skal.
Den som känner mig vet att ord betyder något.
Den som känner mig vet att mina tårar är äkta.
Den som känner mig vet min djupa sorg i mitt hjärta.
Den som känner mig vet att leendet på mina läppar är mitt skydd.
Skriven av: Annette Arnesson 11/8 2010
Mitt liv börjar idag, mitt liv mot slutet.
Mitt liv med vänskap, eller helt ensam.
Har ingen aning om vad som kommer efter detta.
Har ingen aning om vad som väntar runt nästa hörn.
Det enda jag vet är att jag måste ta detta steg i livet.
Ett stort steg för att leva, ett stort steg för att bli hel igen.
Det är inte lätt, det är inte något som är förhastat.
Tankarna snurrar och man vet varken in eller ut.
Man vet bara att detta måste få ett slut.
Det är nu eller aldrig, det går inte att dra ut på längre.
Tiden har gått och sämre och sämre har man mått.
Man vet att det är försent när man nått botten.
När man är så långt ner att man knappt vet hur
man ska kunna ta sig upp igen.
Ensamheten är större än någonsin, men det känns inte som
om det spelar någon roll, för det kommer bli bättre.
De som vill vara i ens liv och betyda något kommer att visa det.
De som vill finnas och stötta när det är som svårast kommer
att göra det, även om det blir jobbigt för dom själva.
Dom som inte bryr sig om någon annan än sig själv, kommer att
stå där en dag utan mig vid sin sida.
Mitt liv börjar nu, det är nu som stenarna ska flyttas,
nu som muren ska rivas.
Mitt liv är mitt och jag ska ta över det,
bestämma utan att någon ska göra
det åt mig, göra det som är bäst för att jag ska må bra.
Det som kommer spela någon roll är mina vänner,
familj och jag själv.
Har man en gång förtjänat min vänskap så har man den livet ut,
om man inte gör något mot mig som inte går att förlåta förstås.
Förlåtelsen är stor i mitt hjärta, men sorgen ännu större.
Om man kunde byta ut all sorg mot lycka och glädje.
Om man kunde dela lite av allt man känner med någon.
En stor sten skulle falla, ett sår skulle få försöka läka.
Ord är mitt vapen och tårar mina känslor,
sorgen är min kärna och leendet mitt skal.
Den som känner mig vet att ord betyder något.
Den som känner mig vet att mina tårar är äkta.
Den som känner mig vet min djupa sorg i mitt hjärta.
Den som känner mig vet att leendet på mina läppar är mitt skydd.
Skriven av: Annette Arnesson 11/8 2010
tisdag 10 augusti 2010
Semester i Bulgarien, Sveti Vlas
Hejsan alla läsare!
Nu är jag tillbaka i svala Sverige, för det är svalt om man jämför med de 41 grader som var i Bulgarien. Jag har haft en bra vecka där, skrattat såå himla mycket, går inte att göra annat när man är med Piiliz. Har även partat lite och pratat med lite alla möjliga människor…det finns bra
roliga typer. Har badat i havet, var otroligt skönt vatten. Även badat i poolen vissa dagar.
Jag och vännen hade åkt ospec. Så vi visste inte vart vi skulle hamna förrän vi kom till Bulgarien.
Vi hamnade i Sveti Vlas, ca 8 km utanför Sunny Beach. Gick 3 bussar i timmen, bussen gick prick, 20 över och 20 i. Så det var bra bussförbindelser.
Var skönt att inte hamna mitt i smeten…vi hamnade på ett litet familjärt hotell vid namn Daisy.
Vad 2 gulliga små tanter som tog emot oss….men dom kunde typ inte ett ord engelska…haha.
Dom kunde...tomorrow, bye…. Men dom var söta och snälla….=)
Vi hade terrass, toa/dusch, pool, 3 min till stranden och 5 min till Sveti Vlas centrum, AC, Tv med flera olika kanaler och bäst av allt…kyl och frys….såå bra.
Vi var in till Sunny Beach de flesta kvällar, och det var kul…dansade så man har ont i kroppen.
Var billigt i Bulgarien, vilken var väldigt bra.
Det enda som var dåligt var att jag blev förkyld…och det är inte kul att vara förkyld i 40gradig värme kan jag lova.
Kram//Nettan
Nu är jag tillbaka i svala Sverige, för det är svalt om man jämför med de 41 grader som var i Bulgarien. Jag har haft en bra vecka där, skrattat såå himla mycket, går inte att göra annat när man är med Piiliz. Har även partat lite och pratat med lite alla möjliga människor…det finns bra
roliga typer. Har badat i havet, var otroligt skönt vatten. Även badat i poolen vissa dagar.
Jag och vännen hade åkt ospec. Så vi visste inte vart vi skulle hamna förrän vi kom till Bulgarien.
Vi hamnade i Sveti Vlas, ca 8 km utanför Sunny Beach. Gick 3 bussar i timmen, bussen gick prick, 20 över och 20 i. Så det var bra bussförbindelser.
Var skönt att inte hamna mitt i smeten…vi hamnade på ett litet familjärt hotell vid namn Daisy.
Vad 2 gulliga små tanter som tog emot oss….men dom kunde typ inte ett ord engelska…haha.
Dom kunde...tomorrow, bye…. Men dom var söta och snälla….=)
Vi hade terrass, toa/dusch, pool, 3 min till stranden och 5 min till Sveti Vlas centrum, AC, Tv med flera olika kanaler och bäst av allt…kyl och frys….såå bra.
Vi var in till Sunny Beach de flesta kvällar, och det var kul…dansade så man har ont i kroppen.
Var billigt i Bulgarien, vilken var väldigt bra.
Det enda som var dåligt var att jag blev förkyld…och det är inte kul att vara förkyld i 40gradig värme kan jag lova.
Kram//Nettan
lördag 31 juli 2010
.JPG)
En ny dikt till bloggen innan jag åker på semester en vecka...=)
Om och om igen
Sviken om och om igen, ingen som fattar att man inte bara kan säga saker och sen tro att det inte betyder något för den man säger det till.
Varför ska det vara så svårt att bara vara ärlig.
Säg vad du tycker, och agera efter hur du vill göra.
Håll inte på med en massa spel, vill du inte så säg nej.
Och vill du så gör det då och dra inte ut på det hela tiden.
Tårarna rinner och man önskar att man aldrig lärt
känna de som sviker.
Känslorna som nyss gjorde en glad, gör bara ont i kroppen.
Man vill bara skrika och be dom dra, och aldrig höra av sig igen.
Men rösten är som försvunnen, och kvar finns bara tomhet.
Man vill finnas och man vill tro det bästa om alla,
tro gott om andra.
Men dag efter dag så blir man påmind om att alla inte är goda.
Man vill tro på ordspråket,
behandla andra så som du själv vill bli behandlad.
Men det hjälper inte om man gör det, man får
inte samma godhet tillbaka.
Man vill vara elak och kall, men man vet inte
hur man ska vara det.
Det kommer inte naturligt, och man står där tillslut
och har bett om ursäkt för att man blev ledsen och sårad.
Man låter folk trampa på en och sen ber man om ursäkt för att det gjorde ont.
Man är inte svag, men man är inte stark nog heller.
Man är bara människa, man vill så gärna behålla
de som finns nära en.
Man vill ha den lilla godhet man får ibland,
man vill se det bästa även i det dåliga.
Man tror att om man bara inte ger upp så kan man
tillslut få folk att förstå.
Man inte alla förstår att ord inte bara är ord,
utan orden betyder ibland något för någon.
Så man kan lika gärna sluta hoppas och ta människor för vad de är, både goda och onda.
Skriven av: Annette Arnesson 30/7 2010
Sviken om och om igen, ingen som fattar att man inte bara kan säga saker och sen tro att det inte betyder något för den man säger det till.
Varför ska det vara så svårt att bara vara ärlig.
Säg vad du tycker, och agera efter hur du vill göra.
Håll inte på med en massa spel, vill du inte så säg nej.
Och vill du så gör det då och dra inte ut på det hela tiden.
Tårarna rinner och man önskar att man aldrig lärt
känna de som sviker.
Känslorna som nyss gjorde en glad, gör bara ont i kroppen.
Man vill bara skrika och be dom dra, och aldrig höra av sig igen.
Men rösten är som försvunnen, och kvar finns bara tomhet.
Man vill finnas och man vill tro det bästa om alla,
tro gott om andra.
Men dag efter dag så blir man påmind om att alla inte är goda.
Man vill tro på ordspråket,
behandla andra så som du själv vill bli behandlad.
Men det hjälper inte om man gör det, man får
inte samma godhet tillbaka.
Man vill vara elak och kall, men man vet inte
hur man ska vara det.
Det kommer inte naturligt, och man står där tillslut
och har bett om ursäkt för att man blev ledsen och sårad.
Man låter folk trampa på en och sen ber man om ursäkt för att det gjorde ont.
Man är inte svag, men man är inte stark nog heller.
Man är bara människa, man vill så gärna behålla
de som finns nära en.
Man vill ha den lilla godhet man får ibland,
man vill se det bästa även i det dåliga.
Man tror att om man bara inte ger upp så kan man
tillslut få folk att förstå.
Man inte alla förstår att ord inte bara är ord,
utan orden betyder ibland något för någon.
Så man kan lika gärna sluta hoppas och ta människor för vad de är, både goda och onda.
Skriven av: Annette Arnesson 30/7 2010
tisdag 27 juli 2010
En helg i Storstan.
Hej alla läsare!
I helgen har jag varit i Stockholm, otroligt fin stad med stort utbud av allt man kan tänka sig.
Jag har gått mysig kvällspromenad och sett statshuset i kvällsmörkret, väldigt annorlunda att se det då.
Man ser detaljer som man inte tänkt på förut, men som är upplysta med lampor när det är mörkt.
Gick längsmed vattnet, det var väldigt vackert och mysigt.
Längs promenadstråket jag gick så stod det en farbror som hade ett litet "cirkustält" och i tältet hade han några stolar och lite så, och framför tältet hade han en tavla där det stod olika kärleksberättelser.
Man kunde få höra honom berätta en berättelse för 30kr/person.
Tyckte han var en helskön typ, inte varje dag man stöter på sånna.
På lördagen öste det ner, så jag gick på bio, såg "Knight and day" med Tom Cruise och Cameron Diaz i huvudrollerna.
Sen har jag shoppat lite, ätit lite lunch och promenerat lite till...=)
Har haft en väldigt bra helg där iaf.
Man får göra det bästa av situationen om det inte blir som man tänkt sig.
Det var ju synd att vädret inte var bättre bara.
Men jag måste lära mig att våga åka Tunnelbana...blir dyrt annars. ;)
För man kan ju inte gå till alla ställen...och taxi blir dyrt i längden.
Sen så händer det en del annat framöver.
Ska åka på Utlandsresa med bästa vännen Piiliz i helgen, ska blir otroligt kul. Vi har pratat om det i år och dar...men det har inte blivit av...men nu blir det. Så jag får väl skriva hur det blev sen när jag kommer hem.
Kram
I helgen har jag varit i Stockholm, otroligt fin stad med stort utbud av allt man kan tänka sig.
Jag har gått mysig kvällspromenad och sett statshuset i kvällsmörkret, väldigt annorlunda att se det då.
Man ser detaljer som man inte tänkt på förut, men som är upplysta med lampor när det är mörkt.
Gick längsmed vattnet, det var väldigt vackert och mysigt.
Längs promenadstråket jag gick så stod det en farbror som hade ett litet "cirkustält" och i tältet hade han några stolar och lite så, och framför tältet hade han en tavla där det stod olika kärleksberättelser.
Man kunde få höra honom berätta en berättelse för 30kr/person.
Tyckte han var en helskön typ, inte varje dag man stöter på sånna.
På lördagen öste det ner, så jag gick på bio, såg "Knight and day" med Tom Cruise och Cameron Diaz i huvudrollerna.
Sen har jag shoppat lite, ätit lite lunch och promenerat lite till...=)
Har haft en väldigt bra helg där iaf.
Man får göra det bästa av situationen om det inte blir som man tänkt sig.
Det var ju synd att vädret inte var bättre bara.
Men jag måste lära mig att våga åka Tunnelbana...blir dyrt annars. ;)
För man kan ju inte gå till alla ställen...och taxi blir dyrt i längden.
Sen så händer det en del annat framöver.
Ska åka på Utlandsresa med bästa vännen Piiliz i helgen, ska blir otroligt kul. Vi har pratat om det i år och dar...men det har inte blivit av...men nu blir det. Så jag får väl skriva hur det blev sen när jag kommer hem.
Kram
söndag 18 juli 2010
Dikt
Nu är det dags för en dikt att komma upp på bloggen, läs och tänk. =)
Stannade kvar
Mina ord skrämde dig, men du försvann inte.
Mina känslor var inte besvarade, men du stannade kvar ändå.
Mitt sätt att tänka intresserade dig, jag var inte som andra.
Mitt sätt att se på livet lockade dig, jag stack ut ur mängden.
Hur kan mina ord skrämma dig när du ändå inte väljer att försvinna.
Hur kan du stanna när du inte kan besvara mina känslor.
Är det mitt sätt att tänka och se på saker som får dig att vilja ha mig i ditt liv trots allt.
Är det mitt sätt att vara och hur jag ser ut som attraherar dig till att vilja ha mig nära.
Hur ska jag kunna prata med dig när jag vet att mina ord skrämmer dig.
Hur ska jag kunna ha dig nära och hålla allt jag känner inom mig och inte visa.
Men jag vill ha dig nära och jag vill prata med dig.
Så jag väljer mina ord och stänger av känslorna, till den dag du inser att du vill höra.
Om den dagen kommer så väljer jag inte mina ord längre.
Jag låter känslorna komma fram och visar hur jag känner.
Om den dagen kommer, annars är jag förevigt din vän.
Din vän som väljer sina ord för att inte skrämma.
Din vän som inte visar alla känslor för att du ska orka stanna kvar.
Din vän som intresserar dig med sitt sätt att tänka och se på livet.
En vän som du får ha nära och som är fin och underbar i dina ögon.
Skriven av: Annette Arnesson 6/7 2010
Stannade kvar
Mina ord skrämde dig, men du försvann inte.
Mina känslor var inte besvarade, men du stannade kvar ändå.
Mitt sätt att tänka intresserade dig, jag var inte som andra.
Mitt sätt att se på livet lockade dig, jag stack ut ur mängden.
Hur kan mina ord skrämma dig när du ändå inte väljer att försvinna.
Hur kan du stanna när du inte kan besvara mina känslor.
Är det mitt sätt att tänka och se på saker som får dig att vilja ha mig i ditt liv trots allt.
Är det mitt sätt att vara och hur jag ser ut som attraherar dig till att vilja ha mig nära.
Hur ska jag kunna prata med dig när jag vet att mina ord skrämmer dig.
Hur ska jag kunna ha dig nära och hålla allt jag känner inom mig och inte visa.
Men jag vill ha dig nära och jag vill prata med dig.
Så jag väljer mina ord och stänger av känslorna, till den dag du inser att du vill höra.
Om den dagen kommer så väljer jag inte mina ord längre.
Jag låter känslorna komma fram och visar hur jag känner.
Om den dagen kommer, annars är jag förevigt din vän.
Din vän som väljer sina ord för att inte skrämma.
Din vän som inte visar alla känslor för att du ska orka stanna kvar.
Din vän som intresserar dig med sitt sätt att tänka och se på livet.
En vän som du får ha nära och som är fin och underbar i dina ögon.
Skriven av: Annette Arnesson 6/7 2010
lördag 17 juli 2010
Jag saknar dig min vän, vill berätta hur mycket du betyder och hur värdefull du är.
Hur ledsen jag är över att jag sa som jag gjorde, jag tänkte inte klart.
Jag är så ledsen, vill inte förlora dig!!
Du får mig att skratta och le och må bra även under mina dåliga dagar.
Jag vill få dig att skratta och le nu.
Du gör mig varm till och med under det kallaste av vinterdagar.
Jag vill dela med mig nu av den värme jag har att ge till dig.
Vill att vi ska vara vänner nu och i framtiden.
Vill att du ska veta att du är en unik och underbar människa.
Att du är en varm och fin person med ett stort hjärta.
Jag ska ta chansen att visa dig hur speciell du är när den dyker upp.
Om du läser detta och kan tänka dig att förlåta mig...får du gärna skicka ett sms. =)
Kramar//Din vän
Hur ledsen jag är över att jag sa som jag gjorde, jag tänkte inte klart.
Jag är så ledsen, vill inte förlora dig!!
Du får mig att skratta och le och må bra även under mina dåliga dagar.
Jag vill få dig att skratta och le nu.
Du gör mig varm till och med under det kallaste av vinterdagar.
Jag vill dela med mig nu av den värme jag har att ge till dig.
Vill att vi ska vara vänner nu och i framtiden.
Vill att du ska veta att du är en unik och underbar människa.
Att du är en varm och fin person med ett stort hjärta.
Jag ska ta chansen att visa dig hur speciell du är när den dyker upp.
Om du läser detta och kan tänka dig att förlåta mig...får du gärna skicka ett sms. =)
Kramar//Din vän
fredag 16 juli 2010
Evanescence - Forgive Me
Har letat och letat efter en låt som skulle passa med orden för hur jag känner angående min underbara vän som jag sårat...
Hittade nyss denna....var en skrämmande känsla, orden passade perfekt.
Som om jag själv skrivit låttexten.
Du är värdefull och jag vill inte förlora dig!
Så denna låt är till dig min fina vän!
Hittade nyss denna....var en skrämmande känsla, orden passade perfekt.
Som om jag själv skrivit låttexten.
Du är värdefull och jag vill inte förlora dig!
Så denna låt är till dig min fina vän!
torsdag 15 juli 2010
Ännu en dikt till min fina vän...
Hårda ord
Tårarna rinner och hjärtat är brustet.
Men det är inte bara mina tårar, utan även dina.
Det är mitt fel att våra tårar rinner, mitt misstag.
Mina ord kan låta hårda när jag bara skriver.
Om jag bara pratat personligen,
så hade jag kunnat förklara utan hårda kalla ord.
Om jag bara inte hade skrivit som jag gjorde, så hade allt kunnat vara bra nu.
Förlåt är ett ord som ibland saknar innebörd, men inte för mig.
Det kommer rakt från hjärtat,
och är egentligen inte ord stort nog för den sorg jag känner.
Jag ville aldrig såra dig, jag ville aldrig göra dig ledsen, men gjorde det ändå.
När jag träffade dig första gången träffade du mig rakt i hjärtat,
du hade en unik personlighet.
Jag visste att jag hittat en vän som jag aldrig ville förlora,
och svor att inte göra det.
Och här står jag nu, i ovissheten, utan att veta varken in eller ut.
Förlåt, vart går vi härifrån, vart börjar vi om.
Du fick mig att skratta, du fick mig att le.
Du fick mig känna glädje som alla kunde se.
Du fick mig att veta att jag var värd något, att jag var unik.
Du fick mig att inse att jag var bra, trots att jag inte var någon annan lik.
För mig kommer du alltid att vara en speciell och underbar vän.
För mig kommer du alltid att finnas i mitt hjärta, både nu och sen.
Vill torka dina tårar, vill laga din sårade själ.
Vill finnas där och hålla dig i min famn, lägga mina armar om din kropp.
Vill berätta att jag aldrig någonsin velat dig illa,
och fråga om det fortfarande finns hopp.
Vill kyssa din panna och viska att jag alltid kommer att finnas här om du vill.
En vän förevigt har du i mig, även om du inte skulle förlåta mig,
så finns jag för alltid för dig.
Skriven av: Annette Arnesson 14/7 2010
Tårarna rinner och hjärtat är brustet.
Men det är inte bara mina tårar, utan även dina.
Det är mitt fel att våra tårar rinner, mitt misstag.
Mina ord kan låta hårda när jag bara skriver.
Om jag bara pratat personligen,
så hade jag kunnat förklara utan hårda kalla ord.
Om jag bara inte hade skrivit som jag gjorde, så hade allt kunnat vara bra nu.
Förlåt är ett ord som ibland saknar innebörd, men inte för mig.
Det kommer rakt från hjärtat,
och är egentligen inte ord stort nog för den sorg jag känner.
Jag ville aldrig såra dig, jag ville aldrig göra dig ledsen, men gjorde det ändå.
När jag träffade dig första gången träffade du mig rakt i hjärtat,
du hade en unik personlighet.
Jag visste att jag hittat en vän som jag aldrig ville förlora,
och svor att inte göra det.
Och här står jag nu, i ovissheten, utan att veta varken in eller ut.
Förlåt, vart går vi härifrån, vart börjar vi om.
Du fick mig att skratta, du fick mig att le.
Du fick mig känna glädje som alla kunde se.
Du fick mig att veta att jag var värd något, att jag var unik.
Du fick mig att inse att jag var bra, trots att jag inte var någon annan lik.
För mig kommer du alltid att vara en speciell och underbar vän.
För mig kommer du alltid att finnas i mitt hjärta, både nu och sen.
Vill torka dina tårar, vill laga din sårade själ.
Vill finnas där och hålla dig i min famn, lägga mina armar om din kropp.
Vill berätta att jag aldrig någonsin velat dig illa,
och fråga om det fortfarande finns hopp.
Vill kyssa din panna och viska att jag alltid kommer att finnas här om du vill.
En vän förevigt har du i mig, även om du inte skulle förlåta mig,
så finns jag för alltid för dig.
Skriven av: Annette Arnesson 14/7 2010
onsdag 14 juli 2010
En underbar människa, inga namn behövs, du vet vem du är...
Hej!
Om jag har otur så har jag kanske förlorat en toppenvän för alltid...skriver här delvis för att personen ska förstå hur ledsen jag faktiskt är och hur mycket den personen betyder...
Har varit nere pga massa olika saker, en annan vän som råkat ut för en olycka är en av sakerna.
Men det spelar ingen roll, man kan inte säga sådana saker som jag sagt till en av mina mest underbara vänner...Förlåt!!
En person som aldrig har gjort något fel eller gjort något för att såra mig.
Jag betedde mig väldigt illa, och jag hoppas bara att det inte är för sent. Utan att personen med lite tids funderan och lugn och ro, kommer att kunna förlåta mig och ge mig en andra chans.
Jag kommer aldrig upprepa samma misstag igen...
Vill verkligen inte förlora en underbar vän.
Du vet vem du är och jag vill att du ska veta att du betyder massor min vän, du har ett hjärta av guld, och en personlighet som jag älskar!
Det finns ingen ursäkt för det jag sa, vet inte varför jag sa så ens, var bara ledsen och ord är mitt vapen.
På något konstigt sätt så ville jag kanske inte vara ensam om att vara ledsen. Jag vet inte...men att såra dig var och är det sista jag vill.
Vill bara att du ska vara lycklig.
Om du kommer på att du inte kan förlåta mig och att du blir lyckligare utan mig som vän. Så accepterar jag det, det är mitt största misstag som jag själv får ångra då.
Men hoppas på det bästa såklart.
Tycker om dig jättemycket min underbara vän!
(När jag hör låten "Father and son" så tänker jag på dig. Du vet varför)
Stora varma kramar
En dikt som jag vill tillägna till min vän.
En dikt som jag tillägnar till en helt underbar vän som funnits där
fast jag var blind och inte såg det...Tycker om dig!!
Öppna ögonen
Sorgen gnager inom en och förstör allt förnuft.
Man anklagar sina underbara vänner för att inte finnas till.
Man skäller på dom fast dom inte gjort nåt fel.
Man tror att någon ska veta att hemska saker har hänt,
trots att man inget sagt.
Man blir uppäten av sorgen, och förstår inte att man riskerar att förlora en vän, om man inte ser hur man beter sig snart.
Man måste öppna ögonen och inse att ingen kunde veta om du inget sagt.
Man måste våga be om förlåtelse och ta hand om de som man älskar.
Vänner är det som är de viktigaste i livet, utan dom går det inte.
Jag har gjort fel, jag har svikit dig.
Jag har anklagat utan grunder, jag har begärt något som inte går.
Du kunde inte veta, du min underbara vän.
Du har funnit där för mig, låt mig finnas där för dig.
Förlåt mig mina brister, jag har tappat allt sunt förnuft.
Du underbara vän, som inget fel har gjort.
Lyssnat och gett råd, och hjälpt mig till ett bättre liv.
Sen kommer jag och förstör allt det fina, all underbar vänskap.
När tårarna rinner och hjärtat blöder, kan inte hjärnan funka mer.
Den tror den är ensam och ser inte alla de underbara vänner som
finns där hela tiden, som aldrig svikit din sida.
Utan bara inte vetat, det du då visste om.
Förlåt mig mina ord, och låt oss börja om.
Skriven av: Annette Arnesson 14/7 2010
fast jag var blind och inte såg det...Tycker om dig!!
Öppna ögonen
Sorgen gnager inom en och förstör allt förnuft.
Man anklagar sina underbara vänner för att inte finnas till.
Man skäller på dom fast dom inte gjort nåt fel.
Man tror att någon ska veta att hemska saker har hänt,
trots att man inget sagt.
Man blir uppäten av sorgen, och förstår inte att man riskerar att förlora en vän, om man inte ser hur man beter sig snart.
Man måste öppna ögonen och inse att ingen kunde veta om du inget sagt.
Man måste våga be om förlåtelse och ta hand om de som man älskar.
Vänner är det som är de viktigaste i livet, utan dom går det inte.
Jag har gjort fel, jag har svikit dig.
Jag har anklagat utan grunder, jag har begärt något som inte går.
Du kunde inte veta, du min underbara vän.
Du har funnit där för mig, låt mig finnas där för dig.
Förlåt mig mina brister, jag har tappat allt sunt förnuft.
Du underbara vän, som inget fel har gjort.
Lyssnat och gett råd, och hjälpt mig till ett bättre liv.
Sen kommer jag och förstör allt det fina, all underbar vänskap.
När tårarna rinner och hjärtat blöder, kan inte hjärnan funka mer.
Den tror den är ensam och ser inte alla de underbara vänner som
finns där hela tiden, som aldrig svikit din sida.
Utan bara inte vetat, det du då visste om.
Förlåt mig mina ord, och låt oss börja om.
Skriven av: Annette Arnesson 14/7 2010
tisdag 13 juli 2010
.jpg)
måndag 12 juli 2010
En dikt som får komma upp på bloggen den oxå...
Drömmar
Din själ, min själ, vi förevigt.
Du finns alltid hos mig, spelar ingen roll om du är här eller inte.
Jag kommer älska dig förevigt,
jag kommer alltid att finnas här om du vill ha mig.
Varför finns du så långt ifrån mig,
varför finns du inte här hos mig nu.
Du får mig att skaka, du får mig att le.
Är det verkligen rätt att du är där och jag här.
Så långt, men ändå nära.
Jag kan höra din röst, jag kan höra ditt skratt.
Jag önskar du fick höra min röst, fick höra mitt skratt.
Jag önskar du fick höra mina dikter till dig,
mina ord över vad jag känner.
Jag vill vara hos dig, jag vill lägga mina händer i dina.
Jag måste somna om, och drömma om det som aldrig blir sant.
I mina drömmar kan ingen ta dig från mig.
Översättning till engelska.
Dreams
Your soul, my soul, we are forever.
You're always with me, no matter whether you're here or not.
I'll love you forever, I'll always be here if you want me.
Why are you so far from me, why aren't you here with me now.
You make me shake, you make me smile.
Is it really right that you're there and I'm here.
So far, but still close.
I can hear your voice, I can hear your laughter.
I wish you could hear my voice, I hear my laughter.
I wish you could hear my poems to you, my words of what I feel.
I want to be with you, I want to put my hands in yours.
I have to go back to sleep, and dream of what will never be true.
In my dreams, no one can take you from me.
Skriven av: Annette Arnesson 100411
Din själ, min själ, vi förevigt.
Du finns alltid hos mig, spelar ingen roll om du är här eller inte.
Jag kommer älska dig förevigt,
jag kommer alltid att finnas här om du vill ha mig.
Varför finns du så långt ifrån mig,
varför finns du inte här hos mig nu.
Du får mig att skaka, du får mig att le.
Är det verkligen rätt att du är där och jag här.
Så långt, men ändå nära.
Jag kan höra din röst, jag kan höra ditt skratt.
Jag önskar du fick höra min röst, fick höra mitt skratt.
Jag önskar du fick höra mina dikter till dig,
mina ord över vad jag känner.
Jag vill vara hos dig, jag vill lägga mina händer i dina.
Jag måste somna om, och drömma om det som aldrig blir sant.
I mina drömmar kan ingen ta dig från mig.
Översättning till engelska.
Dreams
Your soul, my soul, we are forever.
You're always with me, no matter whether you're here or not.
I'll love you forever, I'll always be here if you want me.
Why are you so far from me, why aren't you here with me now.
You make me shake, you make me smile.
Is it really right that you're there and I'm here.
So far, but still close.
I can hear your voice, I can hear your laughter.
I wish you could hear my voice, I hear my laughter.
I wish you could hear my poems to you, my words of what I feel.
I want to be with you, I want to put my hands in yours.
I have to go back to sleep, and dream of what will never be true.
In my dreams, no one can take you from me.
Skriven av: Annette Arnesson 100411
En nykommen dikt till bloggen...
Jag skulle, skulle du
Jag skulle göra vad som helst för att göra dig glad.
Jag skulle göra vad som helst för att få se dig lycklig.
Din glädje är vad som gör mig lycklig.
Jag skulle offra mig själv för att du skulle få leva.
Jag skulle ljuga för alla, för att du skulle vara säker.
Att du lever och är säker, är det som är viktigast för mig.
Skulle du göra något för att få se mig glad.
Skulle du göra något för att göra mig lycklig.
Har min glädje och lycka någon betydelse.
Skulle du offra något för någon som mig.
Skulle du ljuga om du inte hade någon vinning i det.
Offra mig du och ljug inte om du inte själv mår bra av det.
Det enda du behöver göra för att få se mig glad, är att själv vara glad.
Det enda du behöver för att ge mig lycka, är din egen lycka.
Lev säkert så behöver jag inte offra eller ljuga någonting.
Skriven av: Annette Arnesson 10/7 2010
Jag skulle göra vad som helst för att göra dig glad.
Jag skulle göra vad som helst för att få se dig lycklig.
Din glädje är vad som gör mig lycklig.
Jag skulle offra mig själv för att du skulle få leva.
Jag skulle ljuga för alla, för att du skulle vara säker.
Att du lever och är säker, är det som är viktigast för mig.
Skulle du göra något för att få se mig glad.
Skulle du göra något för att göra mig lycklig.
Har min glädje och lycka någon betydelse.
Skulle du offra något för någon som mig.
Skulle du ljuga om du inte hade någon vinning i det.
Offra mig du och ljug inte om du inte själv mår bra av det.
Det enda du behöver göra för att få se mig glad, är att själv vara glad.
Det enda du behöver för att ge mig lycka, är din egen lycka.
Lev säkert så behöver jag inte offra eller ljuga någonting.
Skriven av: Annette Arnesson 10/7 2010
fredag 9 juli 2010
Två nya dikter
Hade lite tråkigt på jobbet, så då började tankecellerna snurra och jag skrev två nya dikter. Läs och fundera...=)eller strunta i det...=P
Detta är den första...
Delade uppfattningar
För mig var det något underbart och extra.
För dig var det inget speciellt.
För mig var det något fint som jag alltid kommer minnas.
För dig var det bara ännu en natt som går i glömska.
För mig är du speciell och unik.
För dig är jag ingen som du ens ägnar en tanke.
För mig var allt en början på något nytt.
För dig var det en vanlig vardag utan innebörd.
En gemensam upplevelse, men delade uppfattningar.
Ett uppvaknande för någon och inget för en annan.
För mig var det en natt man inte ville skulle sluta.
För dig var det en natt du lika gärna hade kunnat vara utan.
För mig kommer du alltid att finnas som ett minne.
För dig kommer jag aldrig ens nå dina tankar.
Undra vem som går miste om mest, du eller jag.
Jag har mina tankar och minnen och du väljer att inget ha kvar.
Skriven av: Annette Arnesson 9/7 2010
Detta är den andra...
Det nya
Egocentrisk och kan inte göra något för någon annan.
Enkla frågor är svåra och ord har ingen mening.
Viljan att testa något nytt finns inte, det är skrämmande.
Rädd för att göra fel, rädd för att såra, rädd för det nya.
Men utan ärlighet sårar det och det är fel.
Det nya är skrämmande, någon som inte är som andra.
Någon med ett tänk som ingen annan, unik och äkta.
Drar sig tillbaka till det gamla och trygga, det bekanta.
Ett förflutet som är intressant att lyssna på, men skrämmande verkligt.
En verklighet inte många upplevt och som det inte pratas om.
Tillbaka i samma banor igen, inte våga ta steget ut i det främmande.
Inte våga visa att man har känslor som alla andra.
Rädd för att själv bli sårbar och öppen med vad man känner.
Rädd för känslorna som finns, men som man försöker dölja.
Livet handlar om att leva och våga, på både gott och ont.
Att sitta gammal och ångra att man inte vågade ta steget gör ingen lycklig.
Skriven av: Annette Arnesson 9/7 2010
Detta är den första...
Delade uppfattningar
För mig var det något underbart och extra.
För dig var det inget speciellt.
För mig var det något fint som jag alltid kommer minnas.
För dig var det bara ännu en natt som går i glömska.
För mig är du speciell och unik.
För dig är jag ingen som du ens ägnar en tanke.
För mig var allt en början på något nytt.
För dig var det en vanlig vardag utan innebörd.
En gemensam upplevelse, men delade uppfattningar.
Ett uppvaknande för någon och inget för en annan.
För mig var det en natt man inte ville skulle sluta.
För dig var det en natt du lika gärna hade kunnat vara utan.
För mig kommer du alltid att finnas som ett minne.
För dig kommer jag aldrig ens nå dina tankar.
Undra vem som går miste om mest, du eller jag.
Jag har mina tankar och minnen och du väljer att inget ha kvar.
Skriven av: Annette Arnesson 9/7 2010
Detta är den andra...
Det nya
Egocentrisk och kan inte göra något för någon annan.
Enkla frågor är svåra och ord har ingen mening.
Viljan att testa något nytt finns inte, det är skrämmande.
Rädd för att göra fel, rädd för att såra, rädd för det nya.
Men utan ärlighet sårar det och det är fel.
Det nya är skrämmande, någon som inte är som andra.
Någon med ett tänk som ingen annan, unik och äkta.
Drar sig tillbaka till det gamla och trygga, det bekanta.
Ett förflutet som är intressant att lyssna på, men skrämmande verkligt.
En verklighet inte många upplevt och som det inte pratas om.
Tillbaka i samma banor igen, inte våga ta steget ut i det främmande.
Inte våga visa att man har känslor som alla andra.
Rädd för att själv bli sårbar och öppen med vad man känner.
Rädd för känslorna som finns, men som man försöker dölja.
Livet handlar om att leva och våga, på både gott och ont.
Att sitta gammal och ångra att man inte vågade ta steget gör ingen lycklig.
Skriven av: Annette Arnesson 9/7 2010
torsdag 8 juli 2010
Cat Stevens- I can't keep it in
Gillar denna låt väldigt mycket...lyssna själva, så fastnar ni oxå...=)
onsdag 7 juli 2010
Dikt
Det är inte lätt med ord, ord kan ha så himla många olika betydelser beroende på hur man säger och betonar. Men också beroende på vad personen som säger orden menar med dom, en sak kan ju betyda något för någon, och något annat för någon annan.
Här är en dikt om ordets trassel...
Ords mening
Ett ord, en mening men många olika betydelser.
En för dig, en för mig och kanske en helt annan för någon annan.
Om man säger, jag tycker om dig.
Vad betyder det, vem vet vad som menas förutom personen som säger det.
Om du ska säga en sådan mening, tänk på hur den kan uppfattas.
Tänk på att du kan ge någon falsk förhoppning om kärlek.
Tänk på att det inte bara är ord, utan orden har en mening.
Har orden ingen mening för dig, så låt hellre bli att säga något.
Välj hellre ord som jag gillar dig, eller säg i klartext vad du menar.
Menar du att det är en trevlig person, så säg det.
Menar du att du har början till känslor för en person, så säg det.
Menar du att du tycker personen är en bra vän, så säg det.
Då slipper det bli olyckliga missförstånd.
Då slipper du att såra någons känslor.
Då slipper orden bli något som du inte menar.
Skriven av: Annette Arnesson 7/7 2010
Här är en dikt om ordets trassel...
Ords mening
Ett ord, en mening men många olika betydelser.
En för dig, en för mig och kanske en helt annan för någon annan.
Om man säger, jag tycker om dig.
Vad betyder det, vem vet vad som menas förutom personen som säger det.
Om du ska säga en sådan mening, tänk på hur den kan uppfattas.
Tänk på att du kan ge någon falsk förhoppning om kärlek.
Tänk på att det inte bara är ord, utan orden har en mening.
Har orden ingen mening för dig, så låt hellre bli att säga något.
Välj hellre ord som jag gillar dig, eller säg i klartext vad du menar.
Menar du att det är en trevlig person, så säg det.
Menar du att du har början till känslor för en person, så säg det.
Menar du att du tycker personen är en bra vän, så säg det.
Då slipper det bli olyckliga missförstånd.
Då slipper du att såra någons känslor.
Då slipper orden bli något som du inte menar.
Skriven av: Annette Arnesson 7/7 2010
torsdag 1 juli 2010
En dikt om vänskap och hur fel det kan bli om man inte litar på folk och är ärlig om hur man känner.
Ärlig vänskap
En sten i hjärtat, en klump i magen och en sprängande huvudvärk.
Det ska vara lätt att leva, men det är det inte.
Vem försöker man lura om man tror på sånt.
Vem kan ens tro att livet är lätt, att kärlek, vänskap och familj är lätta saker.
Man måste gå den svåra vägen för att uppleva livets berg och dalar.
Man måste finna sig själv innan man kan glädja andra.
Man måste vara ärlig och tro på att folk är det tillbaka för att kunna lita på någon.
Struntar du i dig själv och låter andras vilja gå före finner du aldrig lyckan.
Gör inte det du inte vill, fortsätt inte om det inte känns bra.
Man måste våga lita på att andra kan ta ett nej eller jag vill inte göra så.
Man måste våga lita på att någon förstår och respekterar om du inte vill prata varje dag.
Man behöver inte höras varje dag, man kan tycka lika mycket om någon ändå.
Men litar man inte på andra, hur ska andra kunna lita på en själv då.
Ärlighet och rakhet är något av de viktigaste i en vänskap.
En vänskap kan med rätt delar gå över i en stark kärlek,
men en kärlek utan vänskap är ingen kärlek alls.
Skriven av: Annette Arnesson 1/7 2010
En sten i hjärtat, en klump i magen och en sprängande huvudvärk.
Det ska vara lätt att leva, men det är det inte.
Vem försöker man lura om man tror på sånt.
Vem kan ens tro att livet är lätt, att kärlek, vänskap och familj är lätta saker.
Man måste gå den svåra vägen för att uppleva livets berg och dalar.
Man måste finna sig själv innan man kan glädja andra.
Man måste vara ärlig och tro på att folk är det tillbaka för att kunna lita på någon.
Struntar du i dig själv och låter andras vilja gå före finner du aldrig lyckan.
Gör inte det du inte vill, fortsätt inte om det inte känns bra.
Man måste våga lita på att andra kan ta ett nej eller jag vill inte göra så.
Man måste våga lita på att någon förstår och respekterar om du inte vill prata varje dag.
Man behöver inte höras varje dag, man kan tycka lika mycket om någon ändå.
Men litar man inte på andra, hur ska andra kunna lita på en själv då.
Ärlighet och rakhet är något av de viktigaste i en vänskap.
En vänskap kan med rätt delar gå över i en stark kärlek,
men en kärlek utan vänskap är ingen kärlek alls.
Skriven av: Annette Arnesson 1/7 2010
tisdag 29 juni 2010
Blott 18 år gammal på fotot, ung och glad...haha
Det var 7 år sen, då gick man fortfarande i skolan till och med...=)
+-+Kopia.jpg)
+-+Kopia.jpg)
söndag 27 juni 2010
oj oj...nu har man verkligen vaknat till, orden flödar bara...=)
Vill inte höra
Hur ska man kunna förklara, när man vet att någon inte vill höra.
Hur ska man kunna berätta, när orden skrämmer den andre.
Hur kan det finnas något, men ändå inte.
Hur kan man känna utan att det är ömsesidigt.
Man kan förklara och hoppas att denne lyssnar.
Man kan berätta och hoppas att den andre finns kvar ändå.
Det kan finnas något men inte tillräckligt att bygga med.
Man kan vara ensam om en känsla, även om det gör ont.
Man vill berätta och förklara hur man känner.
Man vill att något ska finnas trots att man vet bättre.
Man vill att orden som finns inom en ska göra skillnad.
Men det är dumt att hoppas på det omöjliga.
Det är dumt att tro på drömmar som bara är fantasier.
Det är dumt att tro att ens egna ord ska göra underverk.
Skriven av: Annette Arnesson 27/6 2010
Hur ska man kunna förklara, när man vet att någon inte vill höra.
Hur ska man kunna berätta, när orden skrämmer den andre.
Hur kan det finnas något, men ändå inte.
Hur kan man känna utan att det är ömsesidigt.
Man kan förklara och hoppas att denne lyssnar.
Man kan berätta och hoppas att den andre finns kvar ändå.
Det kan finnas något men inte tillräckligt att bygga med.
Man kan vara ensam om en känsla, även om det gör ont.
Man vill berätta och förklara hur man känner.
Man vill att något ska finnas trots att man vet bättre.
Man vill att orden som finns inom en ska göra skillnad.
Men det är dumt att hoppas på det omöjliga.
Det är dumt att tro på drömmar som bara är fantasier.
Det är dumt att tro att ens egna ord ska göra underverk.
Skriven av: Annette Arnesson 27/6 2010
En dikt i sommarmorgonen
Ögon som glittrar
Skratt, leende och värme inom en.
Rosiga kinder och ögon som glittrar.
Det syns utåt fast det bara finns på insidan.
Skratten smittar av sig och leendet gläder andra.
Värmen går inte att ta på, men finns där ändå.
Lycka i en rösten hörs direkt.
Skratt som är äkta är vad man vill höra.
Leenden som inte vill försvinna är underbara.
Värme som sprider sig och värmer även andra.
Allt är inte svart och vitt i en värld.
Allt går inte att förstå.
Allt visas inte utåt så tro inte på allt du ser.
En fin fasad kan vara rutten inuti.
En ful utsida kan gömma det mest underbara.
Mycket finns dolt i det gömda, saker man inte alltid ska rota i.
Mycket går att klara även om det verkar hopplöst.
Men ett äkta skratt, ett leende som lyser upp den mörkaste vrå
och en värme som man nästan kan ta på, det kan man förstå.
Och ett par ögon som glittrar som tusen stjärnor går inte att missa.
Skriven av: Annette Arnesson 27/6 2010
Skratt, leende och värme inom en.
Rosiga kinder och ögon som glittrar.
Det syns utåt fast det bara finns på insidan.
Skratten smittar av sig och leendet gläder andra.
Värmen går inte att ta på, men finns där ändå.
Lycka i en rösten hörs direkt.
Skratt som är äkta är vad man vill höra.
Leenden som inte vill försvinna är underbara.
Värme som sprider sig och värmer även andra.
Allt är inte svart och vitt i en värld.
Allt går inte att förstå.
Allt visas inte utåt så tro inte på allt du ser.
En fin fasad kan vara rutten inuti.
En ful utsida kan gömma det mest underbara.
Mycket finns dolt i det gömda, saker man inte alltid ska rota i.
Mycket går att klara även om det verkar hopplöst.
Men ett äkta skratt, ett leende som lyser upp den mörkaste vrå
och en värme som man nästan kan ta på, det kan man förstå.
Och ett par ögon som glittrar som tusen stjärnor går inte att missa.
Skriven av: Annette Arnesson 27/6 2010
lördag 26 juni 2010
Lyssna gärna på en bra låt från låtlistan...Father and Son By Cat Stevens
Väldigt bra låt...=)
Har även skrivit en ny dikt...läs gärna och fundera.
Skrämmer en
Hur kan man bli skrämd av något som man tycker så mycket om.
Hur kan man tycka att det är skrämmande att ha någon som lyssnar.
Hur kan man bli förvånad när någon vill förstå, och även gör det.
Att inte ha svaret på det, skrämmer en också.
En känsla som man inte får känna, men som man inte vill dölja.
En förståelse som man inte tror är sann, men ändå är det.
En glädje som kanske kommer gå förlorad, trots att man inte vill.
Känslor, förståelse och glädje.
Enkla saker man inte varit med om förut.
Hoppet är det sista som överger en, sägs det.
Viljan att tro kan vara väldigt stark.
Envisheten att kämpa är en bra egenskap.
Men just nu känns allt bara skrämmande, hopplöst och meningslöst.
Men samtidigt väldigt bra.
Skriven av: Annette Arnesson 26/6 2010
Har även skrivit en ny dikt...läs gärna och fundera.
Skrämmer en
Hur kan man bli skrämd av något som man tycker så mycket om.
Hur kan man tycka att det är skrämmande att ha någon som lyssnar.
Hur kan man bli förvånad när någon vill förstå, och även gör det.
Att inte ha svaret på det, skrämmer en också.
En känsla som man inte får känna, men som man inte vill dölja.
En förståelse som man inte tror är sann, men ändå är det.
En glädje som kanske kommer gå förlorad, trots att man inte vill.
Känslor, förståelse och glädje.
Enkla saker man inte varit med om förut.
Hoppet är det sista som överger en, sägs det.
Viljan att tro kan vara väldigt stark.
Envisheten att kämpa är en bra egenskap.
Men just nu känns allt bara skrämmande, hopplöst och meningslöst.
Men samtidigt väldigt bra.
Skriven av: Annette Arnesson 26/6 2010
fredag 25 juni 2010
Dikt på midsommaraftons morgon
Det stora valet
Ett beslut större än något annat.
En tanke som skrämmer en.
Ett val som man bara själv kan göra.
En önskan som aldrig kan bli sann.
Ett tvivel som vuxit sig större.
Beslut som är svåra och inte accepteras.
Tankar som är ens egna och ingen annans.
Val som ingen kan bestämma över.
Önskningar som är omöjliga att förverkliga.
Tvivel som funnits länge men nu verkligen existerar.
Det beslut som måste tas är svårt, men tankarna på att inte ta beslutet skrämmer en mer.
Valet som kommer uppröra många, men bara man själv kan göra.
Önskningar som man vet är orimliga och tvivel som gör att man måste göra något.
Döljer man sina tvivel och knuffar undan sina egna tankar kommer inget bli bra.
Låter man någon annan avgöra ens val och ta ens beslut blir man olycklig.
Låter man sig tro på önskningar som inte kan uppfyllas kommer man bli knäckt.
Det finns bara ett sätt, det är att ta sina tvivel på allvar och låta tankarna avgöra beslutet.
Glömma de hopplösa önskningarna och göra det val som man själv mår bäst av.
Skriven av: Annette Arnesson 25/6 2010
Ett beslut större än något annat.
En tanke som skrämmer en.
Ett val som man bara själv kan göra.
En önskan som aldrig kan bli sann.
Ett tvivel som vuxit sig större.
Beslut som är svåra och inte accepteras.
Tankar som är ens egna och ingen annans.
Val som ingen kan bestämma över.
Önskningar som är omöjliga att förverkliga.
Tvivel som funnits länge men nu verkligen existerar.
Det beslut som måste tas är svårt, men tankarna på att inte ta beslutet skrämmer en mer.
Valet som kommer uppröra många, men bara man själv kan göra.
Önskningar som man vet är orimliga och tvivel som gör att man måste göra något.
Döljer man sina tvivel och knuffar undan sina egna tankar kommer inget bli bra.
Låter man någon annan avgöra ens val och ta ens beslut blir man olycklig.
Låter man sig tro på önskningar som inte kan uppfyllas kommer man bli knäckt.
Det finns bara ett sätt, det är att ta sina tvivel på allvar och låta tankarna avgöra beslutet.
Glömma de hopplösa önskningarna och göra det val som man själv mår bäst av.
Skriven av: Annette Arnesson 25/6 2010
onsdag 23 juni 2010
Minnesvärd Kryssning...
Hej!
I helgen som var, alltså 18-19 Juni så var jag med jobbarkompisar på kryssning.
Vi var 23 stycken som åkte.
Fan va kul det var, riktigt trevligt och verkligen ett bra minne.
Hade väldigt roligt, och alla var så glada och trevliga.
Jag hoppas att det blir en sådan snart igen. =)
Riktigt mysiga och trevliga människor var med på båten...=)
Ett bra gäng jag jobbar med.
Kom väl i säng vid ca 06:00 på lördagsmorgonen, och då låg
det killar i min tjejhytt...men det var bara jobbarkompisar som hade blivit
utelåsta och behövde nånstans att sova, så det blev att dela på det 4 sängar
som fanns, vi var 6 personer...=) Men det blev så mysigt så...haha.
Men inte mycket sova...och det var pga att vi alla låg och snacka och asgarva.
var längesen man skrattade såå mycket, trodde jag skulle dö.
Det blev väl bara ca 2 timmars sömn, men det var det värt.
Kram//Nettan
I helgen som var, alltså 18-19 Juni så var jag med jobbarkompisar på kryssning.
Vi var 23 stycken som åkte.
Fan va kul det var, riktigt trevligt och verkligen ett bra minne.
Hade väldigt roligt, och alla var så glada och trevliga.
Jag hoppas att det blir en sådan snart igen. =)
Riktigt mysiga och trevliga människor var med på båten...=)
Ett bra gäng jag jobbar med.
Kom väl i säng vid ca 06:00 på lördagsmorgonen, och då låg
det killar i min tjejhytt...men det var bara jobbarkompisar som hade blivit
utelåsta och behövde nånstans att sova, så det blev att dela på det 4 sängar
som fanns, vi var 6 personer...=) Men det blev så mysigt så...haha.
Men inte mycket sova...och det var pga att vi alla låg och snacka och asgarva.
var längesen man skrattade såå mycket, trodde jag skulle dö.
Det blev väl bara ca 2 timmars sömn, men det var det värt.
Kram//Nettan
måndag 21 juni 2010
Dikt i tänkarnatten
Ensam på stora vägen
En dag, en natt, en evighet.
Minnen som alltid finns kvar.
Känslor som finns gömda inom en.
Tankar som snurrar i huvudet.
Tänk om man kunde sudda ut det man ville i sitt liv.
Tänk om man kunde ändra utan att förstöra för mycket.
Men om man ändrar, brukar ändringen alltid ändra andra saker i sin tur.
Det kan komma ut något gott från något dåligt.
Den kan finnas något fint i allt det hemska.
Det kan finnas en del man vill spara.
Man kanske ville ha chansen att gå fram och tillbaka och
försöka hitta den bästa vägen.
Den väg som gör minst ont, den väg som orsakar minst smärta.
Livet har många vägar och det är inte lätt att hitta i livets djungel.
Har man gått för långt på en väg kan det vara svårt att vända,
man känner sig tvungen att fortsätta gå tills vägen tar slut.
Även om det dyker upp sidostigar,
vågar man inte vika av stora vägen och ta in på den lilla.
Vem vet vart den slutar.
Vem vet om den helt plötsligt tar slut eller om den blir
en stor väg den också tillslut.
Man vill säga åt sig själv att våga.
Men alla vet att man ska följa den stora vägen om man är ensam,
småstigar ska man försöka hålla sig borta från.
Det måste finnas bra sidostigar, för man kan skada sig svårt på stora vägen.
Man kan få sår för livet, medans man kanske får ett skrubbsår på stigen.
Skulle man kunna ändra,
skulle livet följa en liten väg som man inte vet vart den slutar.
Men längs den är det fint och mysigt, och inte några skrubbsår än så länge…
Skriven av: Annette Arnesson 20/6 2010
En dag, en natt, en evighet.
Minnen som alltid finns kvar.
Känslor som finns gömda inom en.
Tankar som snurrar i huvudet.
Tänk om man kunde sudda ut det man ville i sitt liv.
Tänk om man kunde ändra utan att förstöra för mycket.
Men om man ändrar, brukar ändringen alltid ändra andra saker i sin tur.
Det kan komma ut något gott från något dåligt.
Den kan finnas något fint i allt det hemska.
Det kan finnas en del man vill spara.
Man kanske ville ha chansen att gå fram och tillbaka och
försöka hitta den bästa vägen.
Den väg som gör minst ont, den väg som orsakar minst smärta.
Livet har många vägar och det är inte lätt att hitta i livets djungel.
Har man gått för långt på en väg kan det vara svårt att vända,
man känner sig tvungen att fortsätta gå tills vägen tar slut.
Även om det dyker upp sidostigar,
vågar man inte vika av stora vägen och ta in på den lilla.
Vem vet vart den slutar.
Vem vet om den helt plötsligt tar slut eller om den blir
en stor väg den också tillslut.
Man vill säga åt sig själv att våga.
Men alla vet att man ska följa den stora vägen om man är ensam,
småstigar ska man försöka hålla sig borta från.
Det måste finnas bra sidostigar, för man kan skada sig svårt på stora vägen.
Man kan få sår för livet, medans man kanske får ett skrubbsår på stigen.
Skulle man kunna ändra,
skulle livet följa en liten väg som man inte vet vart den slutar.
Men längs den är det fint och mysigt, och inte några skrubbsår än så länge…
Skriven av: Annette Arnesson 20/6 2010
fredag 11 juni 2010
En ny dikt till bloggen.
Betyda något
Om någon lagt märke till dig,
så betyder det att dom frågar efter dig om du är borta.
Om någon frågar efter dig, så betyder det att du är saknad.
Om någon saknar dig, så betyder det att du syns.
Om du syns, så betyder det att du finns.
Om du finns, så betyder det att du betyder något.
Skriven av: Annette Arnesson 9/6 2010
Om någon lagt märke till dig,
så betyder det att dom frågar efter dig om du är borta.
Om någon frågar efter dig, så betyder det att du är saknad.
Om någon saknar dig, så betyder det att du syns.
Om du syns, så betyder det att du finns.
Om du finns, så betyder det att du betyder något.
Skriven av: Annette Arnesson 9/6 2010
måndag 7 juni 2010
En ny dikt, mina tankar gick till min vän...=)
Skrev denna dikt i morse, mina tankar gick till en speciell vän när jag skrev den.
Men för någon annan som läser denna så kanske den personen som alltid finns där är en farmor eller syskon osv.
Du ser mig
När jag ser dig blir jag glad.
När du pratar med mig vet jag
att jag betyder något.
När vi träffades kände jag
direkt att jag gillade dig.
Du visar att jag är värd något.
Du visar att någon gillar mig.
Du ser mig när ingen annan gör det.
Du bryr dig som ingen annan gjort.
Du märker om något är fel.
Ler jag inte så frågar du varför.
Gråter jag så finns du med din axel.
Behöver jag prata finns du för att lyssna.
Tänk om jag aldrig träffat dig.
Vem skulle jag varit då.
Skriven av: Annette Arnesson 7/6 2010
Men för någon annan som läser denna så kanske den personen som alltid finns där är en farmor eller syskon osv.
Du ser mig
När jag ser dig blir jag glad.
När du pratar med mig vet jag
att jag betyder något.
När vi träffades kände jag
direkt att jag gillade dig.
Du visar att jag är värd något.
Du visar att någon gillar mig.
Du ser mig när ingen annan gör det.
Du bryr dig som ingen annan gjort.
Du märker om något är fel.
Ler jag inte så frågar du varför.
Gråter jag så finns du med din axel.
Behöver jag prata finns du för att lyssna.
Tänk om jag aldrig träffat dig.
Vem skulle jag varit då.
Skriven av: Annette Arnesson 7/6 2010
lördag 5 juni 2010
Mitt sätt att skriva
Hoppas att ni som läser här gillar och kanske känner igen er,
eller att något ni läser kanske hjälper er på något sätt.
Mitt sätt att skriva är så att många kan känna igen sig i mina
dikter, många av dom kan ju handla om så himla mycket olika saker.
Om tex olika förhållanden som kärleksförhållanden, syskonförhållanden, Föräldra, klasskompisar, lärar-elevförhållanden...osv.
Kram Nettan
eller att något ni läser kanske hjälper er på något sätt.
Mitt sätt att skriva är så att många kan känna igen sig i mina
dikter, många av dom kan ju handla om så himla mycket olika saker.
Om tex olika förhållanden som kärleksförhållanden, syskonförhållanden, Föräldra, klasskompisar, lärar-elevförhållanden...osv.
Kram Nettan
Nykommen dikt
En lite nykommen dikt till bloggen. =)
När ingen såg
Jag kollade på dig när ingen såg.
Jag önskade att du skulle se mig.
Jag önskade att du skulle prata med mig.
Men du såg mig aldrig, jag fanns men du tittade aldrig.
Jag pratade med dig, du lyssnade men du hade alltid någon undanflykt.
Sen såg jag dig gå och prata med någon annan istället.
Vad är det för fel på mig.
Varför ler jag och är trevlig när ingen är det tillbaka.
Varför ödslar jag tid med att försöka prata med folk när ändå ingen vill lyssna.
Varför går jag inte bara min väg och låter folk få komma till mig om dom vill något.
Svaret är enkelt.
Jag skulle alltid vara ensam då.
Den enda som jag skulle få prata med är mig själv.
Och även om man får dom bästa svaren då,
så är det inte speciellt roligt i längden att aldrig få höra någon annans åsikter.
Så jag fortsätter att le och vara trevlig trots att ingen uppskattar det, speciellt inte du.
Skriven av: Annette Arnesson 4/6 2010
När ingen såg
Jag kollade på dig när ingen såg.
Jag önskade att du skulle se mig.
Jag önskade att du skulle prata med mig.
Men du såg mig aldrig, jag fanns men du tittade aldrig.
Jag pratade med dig, du lyssnade men du hade alltid någon undanflykt.
Sen såg jag dig gå och prata med någon annan istället.
Vad är det för fel på mig.
Varför ler jag och är trevlig när ingen är det tillbaka.
Varför ödslar jag tid med att försöka prata med folk när ändå ingen vill lyssna.
Varför går jag inte bara min väg och låter folk få komma till mig om dom vill något.
Svaret är enkelt.
Jag skulle alltid vara ensam då.
Den enda som jag skulle få prata med är mig själv.
Och även om man får dom bästa svaren då,
så är det inte speciellt roligt i längden att aldrig få höra någon annans åsikter.
Så jag fortsätter att le och vara trevlig trots att ingen uppskattar det, speciellt inte du.
Skriven av: Annette Arnesson 4/6 2010
torsdag 27 maj 2010
Nu kommer ännu en ny dikt...hoppas mina läsare gillar den.
Osynlig
Jag visade, men ingen såg.
Jag berättade, men ingen hörde.
Jag försvann, men ingen märkte.
Varför tittade ingen när jag visade.
Varför lyssnade ingen när jag berättade.
Varför brydde sig ingen när jag försvann.
Enda svaret jag har på det är att jag inte finns.
Jag varken syns, hörs eller betyder något.
Ingen har någonsin sett den riktiga mig.
Ingen har någonsin lyssnat på vad jag egentligen sagt.
Ingen har någonsin märkt att jag redan är borta.
Skriven av: Annette Arnesson 27/5 2010
Osynlig
Jag visade, men ingen såg.
Jag berättade, men ingen hörde.
Jag försvann, men ingen märkte.
Varför tittade ingen när jag visade.
Varför lyssnade ingen när jag berättade.
Varför brydde sig ingen när jag försvann.
Enda svaret jag har på det är att jag inte finns.
Jag varken syns, hörs eller betyder något.
Ingen har någonsin sett den riktiga mig.
Ingen har någonsin lyssnat på vad jag egentligen sagt.
Ingen har någonsin märkt att jag redan är borta.
Skriven av: Annette Arnesson 27/5 2010
söndag 11 april 2010
Vacker fasa en nattdikt.
”Denna dikt kan man läsa var för sig eller ihop som den är menad, det vackra har alltid en inte lika fin baksida. Skriver den delad först och sedan ihop. Skrev den i natt, orden bara ploppade upp så jag var tvungen att skriva ner dom. Vilket resulterade i denna vackert otäcka dikt. ”
Vacker
Ängar, svajande träd och glada skratt i vinden.
Vinden tar tag i den lilla klänningen när gungan leker med vinden.
Glädjen sprudlar i den lilla kroppen, livet leker.
Hö far omkring, och vilda tjut av lycka när den lilla kroppen landar i halmen.
Leende läppar som kiknar av skratt.
Barfota i den våta gräsmattan, det kippar under fötterna.
Solen skiner på den lilla och sommaren är vacker.
Vackra blommor att plocka, en midsommarkrans det blir.
Jordgubbar med glass, saft med kakor.
Söta flätor, rosiga kinder och läppar som ett litet hjärta.
Dans och lekar under trädens kronor.
Ett lamm, en gris och en egen kanin.
Sommaren går mot sitt slut, och den lilla ska börja skolan.
Så ung, så söt och så oskyldig, inget ont må hända denna lilla.
Fasa
Tysta snyftningar i natten.
Tårar nerför våta kinder om natten.
Den lilla kroppen skakar, den lilla är så rädd, så ensam.
Tjuten har utbytts till fasa, det finns ingen lycka kvar i rösten.
Tomma ögon som ingen sett, stjärnorna har slocknat.
Vått i sängen av kallsvett efter mardrömmar.
Sommarnatten gömmer det ingen vill veta om.
Men när blommorna plockats börjar deras väg mot döden.
Smulor kvar efter att allt är trasigt, allt är förstört.
Det som skulle vara orört i många år till, är redan smutsigt.
Smutsighet som inte går bort, sår som aldrig läker.
Inget djur kan hjälpa nu.
Nu vet ingen den smärta som den lilla har med sig.
Denna lilla är ung, söt och oskyldig, men redan skadad.
Vacker fasa
Ängar, svajande träd och glada skratt i vinden.
Tysta snyftningar i natten.
Vinden tar tag i den lilla klänningen när gungan leker med vinden.
Tårar nerför våta kinder om natten.
Glädjen sprudlar i den lilla kroppen, livet leker.
Den lilla kroppen skakar, den lilla är så rädd, så ensam.
Hö far omkring, och vilda tjut av lycka när den lilla kroppen landar i halmen.
Tjuten har utbytts till fasa, det finns ingen lycka kvar i rösten.
Leende läppar som kiknar av skratt.
Tomma ögon som ingen sett, stjärnorna har slocknat.
Barfota i den våta gräsmattan, det kippar under fötterna.
Vått i sängen av kallsvett efter mardrömmar.
Solen skiner på den lilla och sommaren är vacker.
Sommarnatten gömmer det ingen vill veta om.
Vackra blommor att plocka, en midsommarkrans det blir.
Men när blommorna plockats börjar deras väg mot döden.
Jordgubbar med glass, saft med kakor.
Smulor kvar efter att allt är trasigt, allt är förstört.
Söta flätor, rosiga kinder och läppar som ett litet hjärta.
Det som skulle vara orört i många år till, är redan smutsigt.
Dans och lekar under trädens kronor.
Smutsighet som inte går bort, sår som aldrig läker.
Ett lamm, en gris och en egen kanin.
Inget djur kan hjälpa nu.
Sommaren går mot sitt slut, och den lilla ska börja skolan.
Nu vet ingen den smärta som den lilla har med sig.
Så ung, så söt och så oskyldig, inget ont må hända denna lilla.
Denna lilla är ung, söt och oskyldig, men redan skadad.
Skriven av: Annette Arnesson 11/4 2010
Vacker
Ängar, svajande träd och glada skratt i vinden.
Vinden tar tag i den lilla klänningen när gungan leker med vinden.
Glädjen sprudlar i den lilla kroppen, livet leker.
Hö far omkring, och vilda tjut av lycka när den lilla kroppen landar i halmen.
Leende läppar som kiknar av skratt.
Barfota i den våta gräsmattan, det kippar under fötterna.
Solen skiner på den lilla och sommaren är vacker.
Vackra blommor att plocka, en midsommarkrans det blir.
Jordgubbar med glass, saft med kakor.
Söta flätor, rosiga kinder och läppar som ett litet hjärta.
Dans och lekar under trädens kronor.
Ett lamm, en gris och en egen kanin.
Sommaren går mot sitt slut, och den lilla ska börja skolan.
Så ung, så söt och så oskyldig, inget ont må hända denna lilla.
Fasa
Tysta snyftningar i natten.
Tårar nerför våta kinder om natten.
Den lilla kroppen skakar, den lilla är så rädd, så ensam.
Tjuten har utbytts till fasa, det finns ingen lycka kvar i rösten.
Tomma ögon som ingen sett, stjärnorna har slocknat.
Vått i sängen av kallsvett efter mardrömmar.
Sommarnatten gömmer det ingen vill veta om.
Men när blommorna plockats börjar deras väg mot döden.
Smulor kvar efter att allt är trasigt, allt är förstört.
Det som skulle vara orört i många år till, är redan smutsigt.
Smutsighet som inte går bort, sår som aldrig läker.
Inget djur kan hjälpa nu.
Nu vet ingen den smärta som den lilla har med sig.
Denna lilla är ung, söt och oskyldig, men redan skadad.
Vacker fasa
Ängar, svajande träd och glada skratt i vinden.
Tysta snyftningar i natten.
Vinden tar tag i den lilla klänningen när gungan leker med vinden.
Tårar nerför våta kinder om natten.
Glädjen sprudlar i den lilla kroppen, livet leker.
Den lilla kroppen skakar, den lilla är så rädd, så ensam.
Hö far omkring, och vilda tjut av lycka när den lilla kroppen landar i halmen.
Tjuten har utbytts till fasa, det finns ingen lycka kvar i rösten.
Leende läppar som kiknar av skratt.
Tomma ögon som ingen sett, stjärnorna har slocknat.
Barfota i den våta gräsmattan, det kippar under fötterna.
Vått i sängen av kallsvett efter mardrömmar.
Solen skiner på den lilla och sommaren är vacker.
Sommarnatten gömmer det ingen vill veta om.
Vackra blommor att plocka, en midsommarkrans det blir.
Men när blommorna plockats börjar deras väg mot döden.
Jordgubbar med glass, saft med kakor.
Smulor kvar efter att allt är trasigt, allt är förstört.
Söta flätor, rosiga kinder och läppar som ett litet hjärta.
Det som skulle vara orört i många år till, är redan smutsigt.
Dans och lekar under trädens kronor.
Smutsighet som inte går bort, sår som aldrig läker.
Ett lamm, en gris och en egen kanin.
Inget djur kan hjälpa nu.
Sommaren går mot sitt slut, och den lilla ska börja skolan.
Nu vet ingen den smärta som den lilla har med sig.
Så ung, så söt och så oskyldig, inget ont må hända denna lilla.
Denna lilla är ung, söt och oskyldig, men redan skadad.
Skriven av: Annette Arnesson 11/4 2010
fredag 9 april 2010
Lägger upp en dikt från Januari
Min inre röst
Du har ingen aning om vad det betyder för mig.
Att ha en vän, en verklig vän i alla väder.
En som försöker att förstå och lyssnar även
om det är jobbigt.
En vän att dela det bra och det dåliga med.
Du har ingen aning om vad du betyder för mig.
Du kan inte förstå att du kan betyda så mycket.
Jag är glad att jag fann dig när jag gjorde.
Jag vet inte hur jag hade klarat
mig utan dig och dina ord.
Du är som min inre röst som förstår
precis hur svårt det kan vara.
Men du förstår inte hur mycket du spelar roll.
skriven 23/1 2010 Av: Annette Arnesson
Du har ingen aning om vad det betyder för mig.
Att ha en vän, en verklig vän i alla väder.
En som försöker att förstå och lyssnar även
om det är jobbigt.
En vän att dela det bra och det dåliga med.
Du har ingen aning om vad du betyder för mig.
Du kan inte förstå att du kan betyda så mycket.
Jag är glad att jag fann dig när jag gjorde.
Jag vet inte hur jag hade klarat
mig utan dig och dina ord.
Du är som min inre röst som förstår
precis hur svårt det kan vara.
Men du förstår inte hur mycket du spelar roll.
skriven 23/1 2010 Av: Annette Arnesson
fredag 19 mars 2010
Lägger in den dikt jag skrev härom dagen
Du & Jag
Du lyssnar, men du hör inte.
Du tittar, men du ser inte.
Du pratar, men du säger inget.
Jag hör, trots att jag inte lyssnar.
Jag ser, fast jag inte tittar.
Jag säger något när jag pratar.
Dina ord är tomma, mina betyder något.
Jag ser fast ingen sagt något,
du ser inget trots att man sagt något.
En dag ska detta ta slut, en dag ska
detta vara över.
Men denna dag har inte kommit ännu.
Jag är fast i att se trots att jag inte vill,
och du i att inget se trots att du kanske vill.
Skriven 14/3 2010 Av: Annette Arnesson
Du lyssnar, men du hör inte.
Du tittar, men du ser inte.
Du pratar, men du säger inget.
Jag hör, trots att jag inte lyssnar.
Jag ser, fast jag inte tittar.
Jag säger något när jag pratar.
Dina ord är tomma, mina betyder något.
Jag ser fast ingen sagt något,
du ser inget trots att man sagt något.
En dag ska detta ta slut, en dag ska
detta vara över.
Men denna dag har inte kommit ännu.
Jag är fast i att se trots att jag inte vill,
och du i att inget se trots att du kanske vill.
Skriven 14/3 2010 Av: Annette Arnesson
onsdag 10 mars 2010
Dikt som jag skrev inatt...
Långsamt
Tårarna rinner långsamt nedför mina kinder.
Hjärtat klappar långsamt i min kropp.
Vinden fläktar i mitt hår.
Vem var jag förut, jag minns inte längre.
Det känns så längesen, men ändå nyss.
Vilka har jag och vilka har jag förlorat.
Vem kan läka mina sår, vem kan bota min smärta.
Svaret kanske är enkelt, men jag vet inte svaret
och då blir det svårt.
Skriven 10/3 2010 av Annette Arnesson
Tårarna rinner långsamt nedför mina kinder.
Hjärtat klappar långsamt i min kropp.
Vinden fläktar i mitt hår.
Vem var jag förut, jag minns inte längre.
Det känns så längesen, men ändå nyss.
Vilka har jag och vilka har jag förlorat.
Vem kan läka mina sår, vem kan bota min smärta.
Svaret kanske är enkelt, men jag vet inte svaret
och då blir det svårt.
Skriven 10/3 2010 av Annette Arnesson
torsdag 11 februari 2010
Dikt
En dikt jag skrev 23 januari 2010
Frågor
Vem ska vaka över dig när jag är borta.
Vem ska fråga om du mår bra.
vem ska lyssna på dina frågor.
vem ska ge dig svar.
Ingen annan kan förstå dig som jag gör.
Ingen annan kan fatta hur svårt det är ibland.
Men jag kommer alltid att finnas här om du vill.
Jag kommer vaka vid din sida, och aldrig klandra
dig för att du inte har alla svar.
Livet är som en stor fråga.
Vem är jag om jag kräver att du ska ha svaret på livet.
Skriven 23/1 2010 Av: Annette Arnesson
Frågor
Vem ska vaka över dig när jag är borta.
Vem ska fråga om du mår bra.
vem ska lyssna på dina frågor.
vem ska ge dig svar.
Ingen annan kan förstå dig som jag gör.
Ingen annan kan fatta hur svårt det är ibland.
Men jag kommer alltid att finnas här om du vill.
Jag kommer vaka vid din sida, och aldrig klandra
dig för att du inte har alla svar.
Livet är som en stor fråga.
Vem är jag om jag kräver att du ska ha svaret på livet.
Skriven 23/1 2010 Av: Annette Arnesson
tisdag 9 februari 2010
9 år sen
Idag nu kring den här tiden är det 9 år sedan min storebror tog livet av sig. En dag som alltid kommer att vara mer eller mindre jobbig. Men jag tänker på honom och han kommer alltid att finnas i mitt hjärta.
Nettan
Nettan
måndag 8 februari 2010
Dikt jag skrev 7/1 2010
En fin familj.
Tårarna rinner och hjärtat säger att det är slut.
Att det inte finns nåt mer, inga känslor är kvar.
Barnen skrattar och leker.
Du har det bra säger många, pengar och en fin familj.
Men hur jag mår då säger jag.
Ingen lyssnar, ingen ser hur jag mår. De ser bara en fin familj.
Men det är bara ett skal, en skugga av vad som varit.
Min hjärta säger att det är slut,
men rösterna omkring mig säger du har en fin familj.
Jag ger efter för mitt hjärta, rösterna får säga vad dom vill.
Du har bara ett liv och ett hjärta, men en fin familj går att få igen.
Undra om dom förstår sen.
Tårarna rinner inte mer, och blodet rusar i hjärtat.
Är detta lycka, är detta livet undra jag.
Skriven 7/1 2010. Av: Nettan
Tårarna rinner och hjärtat säger att det är slut.
Att det inte finns nåt mer, inga känslor är kvar.
Barnen skrattar och leker.
Du har det bra säger många, pengar och en fin familj.
Men hur jag mår då säger jag.
Ingen lyssnar, ingen ser hur jag mår. De ser bara en fin familj.
Men det är bara ett skal, en skugga av vad som varit.
Min hjärta säger att det är slut,
men rösterna omkring mig säger du har en fin familj.
Jag ger efter för mitt hjärta, rösterna får säga vad dom vill.
Du har bara ett liv och ett hjärta, men en fin familj går att få igen.
Undra om dom förstår sen.
Tårarna rinner inte mer, och blodet rusar i hjärtat.
Är detta lycka, är detta livet undra jag.
Skriven 7/1 2010. Av: Nettan
fredag 15 januari 2010
En dikt jag nyss skrivit.
Kärlek av denna värld
Hur kan en kärlek vara så vacker, som en soluppgång på morgonen.
Hur kan sorgen vara så ensam, som en fågel utan vingar.
Dig som jag älskar så mycket, hur kan du inte förstå.
Min kärlek till dig är så stor, ren och skär. Men ändå den mest
komplicerade i denna värld.
Den är äkta och sann, men inte tillåten.
Jag får inte känna som jag gör, jag får inte låta mig själv, förgöras av denna längtan.
Du känner inte lika som jag gör.
Du har inte en aning om hur mycket smärta du orsakar mig.
Men inte ens detta kan jag hålla emot dig.
För du är så vacker, och ingen kan känna någon agg mot dig.
Din djupa röst mitt i natten är det som håller mig vaken.
Din varma kropp är oemotståndlig, och jag vill hålla dig nära och aldrig släppa taget.
Hör mitt rop, och besvara min kärlek, för jag vet inte hur länge
mitt hjärta orkar med detta.
Kärlek är både den enklaste känsla att känna, men också den svåraste.
Hör mina ord och låt mig få din kärlek, såsom jag ger dig min kärlek.
Lyssna till mina böner, och besvara dom nu, för man vet inte hur långt livet är.
Du vackra varelse, ej av denna värld, se mig som jag är, en enkel flicka med ett stort hjärta, som dunkar bara för dig.
Låt mig känna vad du har att ge, ty din kärlek är den vackraste av dem alla.
Jag älskar dig, åh du underbara människa.
Översatt till engelska.
This is a poem I wrote just now.
Love of this world
How can a love be as beautiful as a sunrise in the morning.
How can grief be so lonely, like a bird without wings.
You whom I love so much, how can you not understand.
My love for you is so great, pure and simple. Yet the most
complicated in this world.
It is genuine and true, but is not allowed.
I may not feel as I do, I cannot help myself, destroyed by this desire.
You do not feel like I am doing.
You have no idea how much pain you caused me.
But not even this, I can hold against you.
For you are so beautiful, and no one can feel no grudge against you.
Your deep voice in the middle of the night is what keeps me awake.
Your warm body is irresistible, and I want to hold you close and never let go.
Hear my cry, and answer my love, because I do not know how long
my heart cope with this.
Love is both the simplest sense of feeling, but also the hardest.
Hear my words and let me get your love, as I give you my love.
Listen to my prayers, and answer them now, because you do not know how long life is.
You beautiful creature, not of this world, see me as I am, a simple girl with a big heart that pounds only for you.
Let me feel what you have to give, because your love is the most beautiful of them all.
I love you, oh you wonderful man.
Skriven den 14/1 2010 av: Annette Arnesson
Hur kan en kärlek vara så vacker, som en soluppgång på morgonen.
Hur kan sorgen vara så ensam, som en fågel utan vingar.
Dig som jag älskar så mycket, hur kan du inte förstå.
Min kärlek till dig är så stor, ren och skär. Men ändå den mest
komplicerade i denna värld.
Den är äkta och sann, men inte tillåten.
Jag får inte känna som jag gör, jag får inte låta mig själv, förgöras av denna längtan.
Du känner inte lika som jag gör.
Du har inte en aning om hur mycket smärta du orsakar mig.
Men inte ens detta kan jag hålla emot dig.
För du är så vacker, och ingen kan känna någon agg mot dig.
Din djupa röst mitt i natten är det som håller mig vaken.
Din varma kropp är oemotståndlig, och jag vill hålla dig nära och aldrig släppa taget.
Hör mitt rop, och besvara min kärlek, för jag vet inte hur länge
mitt hjärta orkar med detta.
Kärlek är både den enklaste känsla att känna, men också den svåraste.
Hör mina ord och låt mig få din kärlek, såsom jag ger dig min kärlek.
Lyssna till mina böner, och besvara dom nu, för man vet inte hur långt livet är.
Du vackra varelse, ej av denna värld, se mig som jag är, en enkel flicka med ett stort hjärta, som dunkar bara för dig.
Låt mig känna vad du har att ge, ty din kärlek är den vackraste av dem alla.
Jag älskar dig, åh du underbara människa.
Översatt till engelska.
This is a poem I wrote just now.
Love of this world
How can a love be as beautiful as a sunrise in the morning.
How can grief be so lonely, like a bird without wings.
You whom I love so much, how can you not understand.
My love for you is so great, pure and simple. Yet the most
complicated in this world.
It is genuine and true, but is not allowed.
I may not feel as I do, I cannot help myself, destroyed by this desire.
You do not feel like I am doing.
You have no idea how much pain you caused me.
But not even this, I can hold against you.
For you are so beautiful, and no one can feel no grudge against you.
Your deep voice in the middle of the night is what keeps me awake.
Your warm body is irresistible, and I want to hold you close and never let go.
Hear my cry, and answer my love, because I do not know how long
my heart cope with this.
Love is both the simplest sense of feeling, but also the hardest.
Hear my words and let me get your love, as I give you my love.
Listen to my prayers, and answer them now, because you do not know how long life is.
You beautiful creature, not of this world, see me as I am, a simple girl with a big heart that pounds only for you.
Let me feel what you have to give, because your love is the most beautiful of them all.
I love you, oh you wonderful man.
Skriven den 14/1 2010 av: Annette Arnesson
torsdag 7 januari 2010
Nytt år
Hej! Nu har ett nytt år börjat igen...undra vad detta år för med sig för överraskningar. Vi fick en vit jul iallafall, och början av detta år har minsann varit väldigt kallt. Hade 32.2 minus igår natt. Och undrer dagen igår så var det ca 27 minus. Mysigt att krypa upp vid en tänd brasa och kura.
Jag tror att detta året blir ett bra år, det känns så nu iallafall. Har funnit en väldigt bra vän som verkligen betyder mycket för mig. Har varit vänner några år nu, men inte lika nära bara. Men nåt förde oss närmare. Du vet säkert vem du är om du läser detta.
Min lilla sötnos Makaron får bara gå ut i koppel om dagarna nu när det är så här kallt, han försvann ju några dagar före jul, när det oxå var en sånn här köldknäpp. Och man är ju så rädd om sina små missar.
Slutar jobbet nu så jag ska hem och sova. Godnatt.
Jag tror att detta året blir ett bra år, det känns så nu iallafall. Har funnit en väldigt bra vän som verkligen betyder mycket för mig. Har varit vänner några år nu, men inte lika nära bara. Men nåt förde oss närmare. Du vet säkert vem du är om du läser detta.
Min lilla sötnos Makaron får bara gå ut i koppel om dagarna nu när det är så här kallt, han försvann ju några dagar före jul, när det oxå var en sånn här köldknäpp. Och man är ju så rädd om sina små missar.
Slutar jobbet nu så jag ska hem och sova. Godnatt.
VinterDikt
JAG ÄR INNE
Mörkret sänker sig och kylan kommer närmare. Det blir kallare och kallare, ljuset från ett stearinljus hjälper inte mycket. Veden är snart slut och hoppet håller på att försvinna. Jag lägger in de sista vedträden och tänder. Fast jag vet att snart är det inte mycket varmare här inne än där ute. Jag är ändå glad att jag är inne.
Skriven 6/1 2010 av: Annette Arnesson
Mörkret sänker sig och kylan kommer närmare. Det blir kallare och kallare, ljuset från ett stearinljus hjälper inte mycket. Veden är snart slut och hoppet håller på att försvinna. Jag lägger in de sista vedträden och tänder. Fast jag vet att snart är det inte mycket varmare här inne än där ute. Jag är ändå glad att jag är inne.
Skriven 6/1 2010 av: Annette Arnesson
fredag 1 januari 2010
GOTT NYTT ÅR!!!!!
Gott Nytt År till er alla läsare!!!
Hoppas det nya året blir ett bra år!
Kramar//Nettan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.JPG)
+copy.jpg)
