Dikt

Nu är det dags för en dikt att komma upp på bloggen, läs och tänk. =)

Stannade kvar

Mina ord skrämde dig, men du försvann inte.
Mina känslor var inte besvarade, men du stannade kvar ändå.
Mitt sätt att tänka intresserade dig, jag var inte som andra.
Mitt sätt att se på livet lockade dig, jag stack ut ur mängden.

Hur kan mina ord skrämma dig när du ändå inte väljer att försvinna.
Hur kan du stanna när du inte kan besvara mina känslor.
Är det mitt sätt att tänka och se på saker som får dig att vilja ha mig i ditt liv trots allt.
Är det mitt sätt att vara och hur jag ser ut som attraherar dig till att vilja ha mig nära.

Hur ska jag kunna prata med dig när jag vet att mina ord skrämmer dig.
Hur ska jag kunna ha dig nära och hålla allt jag känner inom mig och inte visa.
Men jag vill ha dig nära och jag vill prata med dig.
Så jag väljer mina ord och stänger av känslorna, till den dag du inser att du vill höra.
Om den dagen kommer så väljer jag inte mina ord längre.
Jag låter känslorna komma fram och visar hur jag känner.

Om den dagen kommer, annars är jag förevigt din vän.
Din vän som väljer sina ord för att inte skrämma.
Din vän som inte visar alla känslor för att du ska orka stanna kvar.
Din vän som intresserar dig med sitt sätt att tänka och se på livet.
En vän som du får ha nära och som är fin och underbar i dina ögon.


Skriven av: Annette Arnesson 6/7 2010