En blogg där jag lägger ut några av mina dikter.

Är du ensam och tror inte att du kommer att klara det. Se på mig. Jag är ett levande bevis. Min dikt 990921

Mina dikter

Jag skriver mycket dikter, men det behöver inte betyda att det är mig som dikten handlar om.
Jag skriver dikter även av insperation. Kan ha sett en film och sätter mig in i någons situation, eller en vän som berättat något. Så bli inte oroliga för att dikterna kan vara hemska.
Jag vill bara dela med mig av hur jag kan sätta mig in i situationer och mitt tänk. Delvis i förhoppning att det kanske kan hjälpa någon som läser dikten.

fredag 19 mars 2010

Lägger in den dikt jag skrev härom dagen

Du & Jag

Du lyssnar, men du hör inte.
Du tittar, men du ser inte.
Du pratar, men du säger inget.

Jag hör, trots att jag inte lyssnar.
Jag ser, fast jag inte tittar.
Jag säger något när jag pratar.
Dina ord är tomma, mina betyder något.

Jag ser fast ingen sagt något,
du ser inget trots att man sagt något.
En dag ska detta ta slut, en dag ska
detta vara över.
Men denna dag har inte kommit ännu.
Jag är fast i att se trots att jag inte vill,
och du i att inget se trots att du kanske vill.

Skriven 14/3 2010 Av: Annette Arnesson

onsdag 10 mars 2010

Dikt som jag skrev inatt...

Långsamt

Tårarna rinner långsamt nedför mina kinder.
Hjärtat klappar långsamt i min kropp.
Vinden fläktar i mitt hår.
Vem var jag förut, jag minns inte längre.
Det känns så längesen, men ändå nyss.
Vilka har jag och vilka har jag förlorat.
Vem kan läka mina sår, vem kan bota min smärta.
Svaret kanske är enkelt, men jag vet inte svaret
och då blir det svårt.

Skriven 10/3 2010 av Annette Arnesson