Livet ett nytt försök
Man vill inte känna som man gör, man vill inte
såra de som bryr sig.
Men hjärtat säger att det inte finns någon annan utväg,
men hjärnan vägrar att lyssna.
Vem ska man lita på, ska man våga tro på att det blir bra.
Ska man våga ge livet ett nytt försök, en chans till
att bli lycklig igen.
Finns det hopp, finns det lycka att finna.
Tårarna rinner, men en axel finns att luta sig mot.
Själen är död, men hjärtat slår ännu hårt.
Hur kan man skratta när allt känns så hopplöst.
Hur kan man le när man krossas om och om igen.
Har man inte haft nog med tårar i livet,
nog med smärta och brustna drömmar.
Finns det någon lycka när tårarna rinner.
Torkar man tårarna och öppnar ögonen
ser man den själ som axeln tillhör.
Man ser värme i ögonen på den som får en att skratta.
Då vet man att livet alltid är värt ett nytt försök,
hur jobbigt det än ser ut.
Skriven av: Annette Arnesson 8/12 2010
Mina dikter
Jag skriver mycket dikter, men det behöver inte betyda att det är mig som dikten handlar om.
Jag skriver dikter även av insperation. Kan ha sett en film och sätter mig in i någons situation, eller en vän som berättat något. Så bli inte oroliga för att dikterna kan vara hemska.
Jag vill bara dela med mig av hur jag kan sätta mig in i situationer och mitt tänk. Delvis i förhoppning att det kanske kan hjälpa någon som läser dikten.
Jag skriver dikter även av insperation. Kan ha sett en film och sätter mig in i någons situation, eller en vän som berättat något. Så bli inte oroliga för att dikterna kan vara hemska.
Jag vill bara dela med mig av hur jag kan sätta mig in i situationer och mitt tänk. Delvis i förhoppning att det kanske kan hjälpa någon som läser dikten.
onsdag 8 december 2010
torsdag 2 december 2010
När inget kan krossa en....
Likt en maskros
Som en maskros genom allt du blommar ut.
Inget kan stoppa dig från att leva.
Inget är starkt nog att hålla dig nere under marken.
Du har det tufft och ingen vill ha dig.
Ingen tycker om dig och vill ha dig i sin närhet.
Men många måste erkänna att du är fin trots allt.
Du strålar som solen och delar med dig av dig själv.
Folk kan krossa dig, trampa på dig men du blommar ändå upp igen.
Många har försökt, men ingen har lyckats förstöra din lyster.
Barn älskar dig, dom ser dig för det du är.
En vacker skapelse som sprider sin glädje.
Skriven av: Annette Arnesson 2/12 2010
Som en maskros genom allt du blommar ut.
Inget kan stoppa dig från att leva.
Inget är starkt nog att hålla dig nere under marken.
Du har det tufft och ingen vill ha dig.
Ingen tycker om dig och vill ha dig i sin närhet.
Men många måste erkänna att du är fin trots allt.
Du strålar som solen och delar med dig av dig själv.
Folk kan krossa dig, trampa på dig men du blommar ändå upp igen.
Många har försökt, men ingen har lyckats förstöra din lyster.
Barn älskar dig, dom ser dig för det du är.
En vacker skapelse som sprider sin glädje.
Skriven av: Annette Arnesson 2/12 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)