En blogg där jag lägger ut några av mina dikter.

Är du ensam och tror inte att du kommer att klara det. Se på mig. Jag är ett levande bevis. Min dikt 990921

Mina dikter

Jag skriver mycket dikter, men det behöver inte betyda att det är mig som dikten handlar om.
Jag skriver dikter även av insperation. Kan ha sett en film och sätter mig in i någons situation, eller en vän som berättat något. Så bli inte oroliga för att dikterna kan vara hemska.
Jag vill bara dela med mig av hur jag kan sätta mig in i situationer och mitt tänk. Delvis i förhoppning att det kanske kan hjälpa någon som läser dikten.

torsdag 11 februari 2010

Dikt

En dikt jag skrev 23 januari 2010

Frågor

Vem ska vaka över dig när jag är borta.
Vem ska fråga om du mår bra.
vem ska lyssna på dina frågor.
vem ska ge dig svar.
Ingen annan kan förstå dig som jag gör.
Ingen annan kan fatta hur svårt det är ibland.
Men jag kommer alltid att finnas här om du vill.
Jag kommer vaka vid din sida, och aldrig klandra
dig för att du inte har alla svar.
Livet är som en stor fråga.
Vem är jag om jag kräver att du ska ha svaret på livet.

Skriven 23/1 2010 Av: Annette Arnesson

tisdag 9 februari 2010

9 år sen

Idag nu kring den här tiden är det 9 år sedan min storebror tog livet av sig. En dag som alltid kommer att vara mer eller mindre jobbig. Men jag tänker på honom och han kommer alltid att finnas i mitt hjärta.
Nettan

måndag 8 februari 2010

Dikt jag skrev 7/1 2010

En fin familj.

Tårarna rinner och hjärtat säger att det är slut.
Att det inte finns nåt mer, inga känslor är kvar.
Barnen skrattar och leker.
Du har det bra säger många, pengar och en fin familj.
Men hur jag mår då säger jag.
Ingen lyssnar, ingen ser hur jag mår. De ser bara en fin familj.
Men det är bara ett skal, en skugga av vad som varit.
Min hjärta säger att det är slut,
men rösterna omkring mig säger du har en fin familj.
Jag ger efter för mitt hjärta, rösterna får säga vad dom vill.
Du har bara ett liv och ett hjärta, men en fin familj går att få igen.
Undra om dom förstår sen.
Tårarna rinner inte mer, och blodet rusar i hjärtat.
Är detta lycka, är detta livet undra jag.

Skriven 7/1 2010. Av: Nettan