Långsamt
Tårarna rinner långsamt nedför mina kinder.
Hjärtat klappar långsamt i min kropp.
Vinden fläktar i mitt hår.
Vem var jag förut, jag minns inte längre.
Det känns så längesen, men ändå nyss.
Vilka har jag och vilka har jag förlorat.
Vem kan läka mina sår, vem kan bota min smärta.
Svaret kanske är enkelt, men jag vet inte svaret
och då blir det svårt.
Skriven 10/3 2010 av Annette Arnesson
Mina dikter
Jag skriver mycket dikter, men det behöver inte betyda att det är mig som dikten handlar om.
Jag skriver dikter även av insperation. Kan ha sett en film och sätter mig in i någons situation, eller en vän som berättat något. Så bli inte oroliga för att dikterna kan vara hemska.
Jag vill bara dela med mig av hur jag kan sätta mig in i situationer och mitt tänk. Delvis i förhoppning att det kanske kan hjälpa någon som läser dikten.
Jag skriver dikter även av insperation. Kan ha sett en film och sätter mig in i någons situation, eller en vän som berättat något. Så bli inte oroliga för att dikterna kan vara hemska.
Jag vill bara dela med mig av hur jag kan sätta mig in i situationer och mitt tänk. Delvis i förhoppning att det kanske kan hjälpa någon som läser dikten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gillade denna dikt. Så djup, sorgsen och känslosam
SvaraRadera