En blogg där jag lägger ut några av mina dikter.

Är du ensam och tror inte att du kommer att klara det. Se på mig. Jag är ett levande bevis. Min dikt 990921

Mina dikter

Jag skriver mycket dikter, men det behöver inte betyda att det är mig som dikten handlar om.
Jag skriver dikter även av insperation. Kan ha sett en film och sätter mig in i någons situation, eller en vän som berättat något. Så bli inte oroliga för att dikterna kan vara hemska.
Jag vill bara dela med mig av hur jag kan sätta mig in i situationer och mitt tänk. Delvis i förhoppning att det kanske kan hjälpa någon som läser dikten.

onsdag 14 juli 2010

En dikt som jag vill tillägna till min vän.

En dikt som jag tillägnar till en helt underbar vän som funnits där
fast jag var blind och inte såg det...Tycker om dig!!


Öppna ögonen

Sorgen gnager inom en och förstör allt förnuft.
Man anklagar sina underbara vänner för att inte finnas till.
Man skäller på dom fast dom inte gjort nåt fel.
Man tror att någon ska veta att hemska saker har hänt,
trots att man inget sagt.
Man blir uppäten av sorgen, och förstår inte att man riskerar att förlora en vän, om man inte ser hur man beter sig snart.
Man måste öppna ögonen och inse att ingen kunde veta om du inget sagt.
Man måste våga be om förlåtelse och ta hand om de som man älskar.
Vänner är det som är de viktigaste i livet, utan dom går det inte.

Jag har gjort fel, jag har svikit dig.
Jag har anklagat utan grunder, jag har begärt något som inte går.
Du kunde inte veta, du min underbara vän.
Du har funnit där för mig, låt mig finnas där för dig.
Förlåt mig mina brister, jag har tappat allt sunt förnuft.
Du underbara vän, som inget fel har gjort.
Lyssnat och gett råd, och hjälpt mig till ett bättre liv.
Sen kommer jag och förstör allt det fina, all underbar vänskap.
När tårarna rinner och hjärtat blöder, kan inte hjärnan funka mer.
Den tror den är ensam och ser inte alla de underbara vänner som
finns där hela tiden, som aldrig svikit din sida.
Utan bara inte vetat, det du då visste om.
Förlåt mig mina ord, och låt oss börja om.

Skriven av: Annette Arnesson 14/7 2010

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar