Vacker fasa en nattdikt.

”Denna dikt kan man läsa var för sig eller ihop som den är menad, det vackra har alltid en inte lika fin baksida. Skriver den delad först och sedan ihop. Skrev den i natt, orden bara ploppade upp så jag var tvungen att skriva ner dom. Vilket resulterade i denna vackert otäcka dikt. ”


Vacker

Ängar, svajande träd och glada skratt i vinden.
Vinden tar tag i den lilla klänningen när gungan leker med vinden.
Glädjen sprudlar i den lilla kroppen, livet leker.
Hö far omkring, och vilda tjut av lycka när den lilla kroppen landar i halmen.
Leende läppar som kiknar av skratt.
Barfota i den våta gräsmattan, det kippar under fötterna.
Solen skiner på den lilla och sommaren är vacker.
Vackra blommor att plocka, en midsommarkrans det blir.
Jordgubbar med glass, saft med kakor.
Söta flätor, rosiga kinder och läppar som ett litet hjärta.
Dans och lekar under trädens kronor.
Ett lamm, en gris och en egen kanin.
Sommaren går mot sitt slut, och den lilla ska börja skolan.
Så ung, så söt och så oskyldig, inget ont må hända denna lilla.


Fasa

Tysta snyftningar i natten.
Tårar nerför våta kinder om natten.
Den lilla kroppen skakar, den lilla är så rädd, så ensam.
Tjuten har utbytts till fasa, det finns ingen lycka kvar i rösten.
Tomma ögon som ingen sett, stjärnorna har slocknat.
Vått i sängen av kallsvett efter mardrömmar.
Sommarnatten gömmer det ingen vill veta om.
Men när blommorna plockats börjar deras väg mot döden.
Smulor kvar efter att allt är trasigt, allt är förstört.
Det som skulle vara orört i många år till, är redan smutsigt.
Smutsighet som inte går bort, sår som aldrig läker.
Inget djur kan hjälpa nu.
Nu vet ingen den smärta som den lilla har med sig.
Denna lilla är ung, söt och oskyldig, men redan skadad.




Vacker fasa

Ängar, svajande träd och glada skratt i vinden.
Tysta snyftningar i natten.
Vinden tar tag i den lilla klänningen när gungan leker med vinden.
Tårar nerför våta kinder om natten.
Glädjen sprudlar i den lilla kroppen, livet leker.
Den lilla kroppen skakar, den lilla är så rädd, så ensam.
Hö far omkring, och vilda tjut av lycka när den lilla kroppen landar i halmen.
Tjuten har utbytts till fasa, det finns ingen lycka kvar i rösten.
Leende läppar som kiknar av skratt.
Tomma ögon som ingen sett, stjärnorna har slocknat.
Barfota i den våta gräsmattan, det kippar under fötterna.
Vått i sängen av kallsvett efter mardrömmar.
Solen skiner på den lilla och sommaren är vacker.
Sommarnatten gömmer det ingen vill veta om.
Vackra blommor att plocka, en midsommarkrans det blir.
Men när blommorna plockats börjar deras väg mot döden.
Jordgubbar med glass, saft med kakor.
Smulor kvar efter att allt är trasigt, allt är förstört.
Söta flätor, rosiga kinder och läppar som ett litet hjärta.
Det som skulle vara orört i många år till, är redan smutsigt.
Dans och lekar under trädens kronor.
Smutsighet som inte går bort, sår som aldrig läker.
Ett lamm, en gris och en egen kanin.
Inget djur kan hjälpa nu.
Sommaren går mot sitt slut, och den lilla ska börja skolan.
Nu vet ingen den smärta som den lilla har med sig.
Så ung, så söt och så oskyldig, inget ont må hända denna lilla.
Denna lilla är ung, söt och oskyldig, men redan skadad.

Skriven av: Annette Arnesson 11/4 2010