En nyskriven dikt...=)

Flod av tårar

Det är svårt att veta vem man ska lita på, svårt att lita på någon.
Det är svårt att veta vem som är ärlig och vem som bara bedrar.
Litade på fel, trodde det bästa när det egentligen bara var falskhet.
Litade på det man ville, men blev sviken ännu en gång.
Trodde på hoppet enda in i det sista,
men hoppat rann förbi som en flod av tårar.
Tårarna tog slut, och kvar fanns bara ett tomt hål,
ett hål av besvikelse.
Besvikelsen i rösten började höras, som en bitter tagg i allt man sa.
Taggen växte och blev en klo som slet sönder en inuti.

Falskheten kom förklädd i smicker och vänliga ord och
ville ha en ny chans.
Trodde att det bara var att komma tillbaka när det passade.
De sanna och äkta visade sig som en uppenbarelse
framför ens ögon.
Som en ring omfamnade de det tomma hålet och
fyllde det med värme.
Utanpå värmen hjälptes de åt att bilda ett skal,
ett starkt och vackert.
Det vackra skalet började leva, och den
varma kärnan levde inuti.
Värmen kunde tillslut nå ut genom skalet och
delas med andra.

Falskheten kom ännu en gång och uppvaktade
det nu så åter vackra skalet.
Men skalet var starkare denna gång och lät inte
falskheten under sin yta.
Visade att här fanns det ingenting kvar att hämta,
tilliten fanns inte kvar längre.
Det en gång sårade skalet kunde inte lita
på en bedragande falskhet.
Skalet blev starkare ju längre tiden gick,
med fler och fler erfarenheter.

Falskheten vågade aldrig närma sig skalet igen,
det var för starkt.
Och såg igenom all den oäkthet som försökte
förklä sig för att komma när.
Bara de genomäkta fick njuta i värmen av det vackra skalet.
Bara de som verkligen visat att de fanns där
i alla väder fick sola sig i glansen.
De falska fick leta vidare efter sorg och tårar,
där de kunde förklä sig och bedra igen.

Skriven av: Annette Arnesson 13/8 2010