En lite nykommen dikt till bloggen. =)
När ingen såg
Jag kollade på dig när ingen såg.
Jag önskade att du skulle se mig.
Jag önskade att du skulle prata med mig.
Men du såg mig aldrig, jag fanns men du tittade aldrig.
Jag pratade med dig, du lyssnade men du hade alltid någon undanflykt.
Sen såg jag dig gå och prata med någon annan istället.
Vad är det för fel på mig.
Varför ler jag och är trevlig när ingen är det tillbaka.
Varför ödslar jag tid med att försöka prata med folk när ändå ingen vill lyssna.
Varför går jag inte bara min väg och låter folk få komma till mig om dom vill något.
Svaret är enkelt.
Jag skulle alltid vara ensam då.
Den enda som jag skulle få prata med är mig själv.
Och även om man får dom bästa svaren då,
så är det inte speciellt roligt i längden att aldrig få höra någon annans åsikter.
Så jag fortsätter att le och vara trevlig trots att ingen uppskattar det, speciellt inte du.
Skriven av: Annette Arnesson 4/6 2010
Mina dikter
Jag skriver mycket dikter, men det behöver inte betyda att det är mig som dikten handlar om.
Jag skriver dikter även av insperation. Kan ha sett en film och sätter mig in i någons situation, eller en vän som berättat något. Så bli inte oroliga för att dikterna kan vara hemska.
Jag vill bara dela med mig av hur jag kan sätta mig in i situationer och mitt tänk. Delvis i förhoppning att det kanske kan hjälpa någon som läser dikten.
Jag skriver dikter även av insperation. Kan ha sett en film och sätter mig in i någons situation, eller en vän som berättat något. Så bli inte oroliga för att dikterna kan vara hemska.
Jag vill bara dela med mig av hur jag kan sätta mig in i situationer och mitt tänk. Delvis i förhoppning att det kanske kan hjälpa någon som läser dikten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar